Redovisningar, redovisningar, redovisningar..

Sisata veckan på IMSO prep har just börjat. Alla skall redovisa sin kompani OPORDER på 50 minuter. Det är rätt tråkigt att lyssna på samma order gång efter gång.. jag har hört på fyra och redovisat själv och jag är redan urless... Som tur är så är det bara 19 kvar i klassen. Och vi har ju ända till på onsdag kväll på oss.
Fast det lät på vår lärare som att vi skulle lyssna i omgångar så vi inte skulle dö av tristess. Vi får väl se.
På torsdag är det "examen" och vi kommer att bli uppdelade i olika klasser; tre- fyra av oss i varje tillsammans med 15-20 amerikaner tror jag. Vi kommer också träffa våra SGI (Small Group Instructor) som vi skall ha på MCCC.

Field Studies Program

Field Studies Program. Det låter som nåt praktiskt moment. Ute i terrängen, typ.
Vad det egentligen är är de "wellfare" turer som IMSO arrangerar och som är mer eller mindre obligatoriska.
Den här helgen har vi varit i Atlanta, nästa ska vi till Savannah (Georgias enda kuststad med sandstrand) och i oktober eller november till Washington DC.
Totalt finns det säkert 2-300 internationella elever här på Ft Benning på olika kurser. Så när vi ska ut på äventyr i den riktiga världen (utanför Sundbyberg) så är det folk från flera kurser med oftast.   

Väntan på att komma iväg. En kvart blev till en timme, som blev till två,
som blev till ... två och en halv timme. Varför? Ingen vet. Alla inblandade

hade en egen version om varför...

Den här gången var vi lite över hundra i två bussar. Det var aldellens för många och hela arrangemanget blev lidande; för mycket väntan och svårorganiserat. Och organisation är inte (som jag beskrivit i nåt tidigare inlägg)  våra amerikanska vänners starkaste sida direkt. Märkligt med tanke på hur de planerar sina operationsordrar. Men det kan ju vara personbaserat också...





Konstverk utanför Martin Luther King museet.
Mycket intressant! Mycket fascinerande person.

En av de största antagligen...

Sky line utanför vårt hotell i Atlanta.



5 punktsorder

Dagens reflektion kommer att avhandla hur man använder 5 punktsordern här borta. Innen jag åkte hade jag flera intressanta diskussioner med Andreas Jonsson mfl om 5 punktsordern och hur den framför allt skulle användas på lägre nivå (grp-plut-komp).
Föga förvånande är det väldigt uppstyrt vad som skall stå vart och hur i den amerikanska ordern. De har också en fastställd ordning och littrering på appendix och annex.
Det intressanta i kråksången är dock när man kommer till muntlig ordergivning! Då framhävs istället sammanhang och mening framför format så till vida att det är helt ok att beröra allt som händer i en fas när den redovisas. Dvs även logistik-, ledning och samordningspunkter. Visserligen kommer man tillbaka till dessa efterson grundmallen naturligtvis är 5 punktaren, men det man redan berört behöver då inte upprepas bara man klargör att det redan berörts.
Man har alltså en lite friare form av muntlig redovisning i förhållande till den skrivan ordern än vad vi har.
Det kanske kan vara nåt att fundera över för att få 5 punktsordern att synka med ordernamnbrickan. Det kanske inte behöver vara lika... det ena är en skriftlig produkt enligt Stanag och det andra är en mall för muntlig ordergivning!

Helg läxa

Den här helgen kommer jag nog att lägga ungefär 8-10 timmar på hemarbete. Reglerad arbetstid är inget de kör med här. På gott och ont. I går, fredag, precis innan vi lämnade skolan fick vi hemuppgiften: En OP-ORDER att läsa, förstå, bryta ner avseende IPB (tg och motståndaren), beredd genomföra muntlig ordergivning, enligt fastställt "briefing-format", på detta på måndag morgon. Så det är bara att slita på.

Prep kursen som jag går nu går ut på att förstå hur det amerikanska systemet fungerar och vänja oss vid Field Manuals.  Allt handlar om form och format. Vad tar man med på sin redovisning och vad kan man utelämna. Detaljer, detaljer och detaljer. Ni skulle garva tills ni fick magont därhemma om ni fick se vad de avhandlar i sina operationsordrar. I förra veckans BrigO fanns ett stycke som avhandlade vilken sorts anslagsrör artilleriet skulle använda...
Man bygger verkligen system av allt; syncronizing warfighting functions som det står på Peters fina bild "Battlecommand Definition". Jag säger då bara det; måtte vi aldrig börja syssla med sånt. Att samordna räcker gott. Syncronisera i den amerikanska betydelsen är VÄLDIGT väldigt väsenskilt från allt vi är vana med.

I övrigt kan jag meddela att jag köpte en bil till idag; en Jeep Cherokee. Med manuell växellåda. (sen tidigare har vi en Volvo V70, automat, lustigt nog). SÅ nu är hela familjen mobila över tiden. Helt enligt amerikanskt mannér.

PT- Physical training

Varje morgon. Nästan. Kl 0450 ringer klockan. Yogurt, flingor, en banan och ett glas juice. Toaletten, tandborsten. Kl 0515 sitter jag i bilenoch 30 min senareär det uppställning.  Klockan sex börjar fysen.  90 minuter är avsatt för den men än så länge har vi kört rätt lugnt så jag tränade faktiskt mer och hårdare innan vi åkte hit till USA än jag gör nu. Fast 1st Sergenanten har utlovet förändring redan nästa vecka...
I torsdags hade vi diagnostiskt fystest. Armhävningar, situps och löpning.
http://www.rotc.uci.edu/roo/APFT%20Instructions.pdf
 Det gick skapligt. 242 p av 300. Nästa månad får jag byta ålderskategori vilket kommer ge 250 p för samma prestation. Målet är 270 p; dvs 90 p i varje gren.
http://apftcalculator.com/

Vi utlänningar får antingen ha vår egen PT-uniform; dvs se ut hur fan vi vill, eller så får vi ha den amerikanska. Då är det en uniform och den bärs reglementsenligt.  Det viktigaste då är att strumporna är vita. Utan logga eller annan märkning. Vita strumpor... det har väl ingen i Europa haft sen -87 typ...

I övrigt är det fortfarande för varmt för att prestera särskilt bra i löpning här. Till och med kl 6 på morgonen. Det känns som att dricka vatten istället för att få i sig luft när man andas. Men det blir väl bättre.

Teckning och bild

Vi har läxa över helgen: färdigställa ett rörlighetsoleat; ett sk MCOO (modifield combined obstacle overlay).

Plottrigt blev det. Men det blir ju så när allt ska vara på samma oleat. Får se imorgon om det blir godkänt.
"Patience! Don´t give me some shit-overlay on monday!" var vår lärares sista uppmaning i fredags...

METT-TC, ASCOPE, PMESII-PT, OAKOC...

Om ni tycker RASSOIKA, OBSLÖSA och EOBUSARE är lite långsökta och fåniga så är det ingenting mot vad de kör med härborta.... min favorit så här långt är PMESII-PT !!
Lista ut den ni om ni kam :-)   En ledtråd: det är de sk OPERATIONAL VARIABLES.
Kunde ni inte? Nä... det är inte så lätt. Suck.
Vi håller på att gå igenom hur en operationsorder är uppbyggd och parallellt med det så går vi igenom planeringsmetoden. Det är inte helt lätt att få allt att hänga ihop hela tiden. Det är MÅNGA förkortningar och ännu fler olika steg i planeringsprocessen. Varje steg har i sin tur "understeg" och nya förkortningar...
Och ja.. form är viktigare än effekt tycks det. Visserligen håller vi på med grunder och då är det ju alltid viktigt att lära sig rätt, men den allmänna synen på vad som är viktigt framstår tydligt i diskusionerna med lärarna. Det är mycket utmanande att försöka förstå. Inte helt lätt och jag måste aktivt försöka blockera den syn som jag har sen innan av saker och ting, för jag vill verkligen förstå och lära mig den amerikanska operationskonsten.

Den lilla boken här är populärversionen av en hel uppsjö Field Manuals och mycket användbar. I övrigt är nog amerikanska Field Manuals det mest osexiga jag någonsin läst... de får våra svenska reglementen att framstå som litterära underverk i Nobelprisklass... (möjligen med undantag för RMO som nästan är lika skinntorr)

Terms and Graphics

Nu är vi igång... Temat för Prepkursen är OP-order. Vi tragglarde symboler och "operationalterms" hela dagen idag. Redan här kan man börja skönja hur synen på krig och strid skiljer sig från vårt sätt att se på det hela. Jag börjar ana vad som menas med scientific management ( Anders Cedergren mfl Krigets traditioner, s15). Det här kommer bli mycket intressant!

Klassen verkar bra, folk är seriösa och engagerade (men inte helt skinntorra) trotts att det är VM i .ppt i ett nersläckt alldelens för trångt rum med tveksam AC.

Våra två lärare (sk SGI -Small Group Instructors) är bra; mycket erfarna och trevliga. De gör sitt bästa för att liva upp stämningen trotts att ämnet för dagen var ungefär hur tråkigt som helst.

Sponsors

Idag har vi fått vara med om nåt som jag tror är lite speciellt för amerikansk kultur: Lunch at our sponsors. En förening snälla farbröder och tanter, endel yngre också för den delen, som ordnar tillställningar för utbytesstudenter av olika slag.
Hela kursen blev uttransporterade till en lyxig villa utanför Columbus. Där umgicks, åt och minglade vi artigt med värdfamiljerna och varandra under några timmar.  Kändes lite konstigt i början men de flesta amerikaner är sociala proffs, och i synnerhet de här människorna, så det blev rätt trevligt faktiskt. Det vara bara att babbla på om nästan vad som helst.
Så småningom kommer vi att få en "egen" sponsorfamilj att umgås med. Och när MCCC börjar kommer jag få en av de amerikanska klasskamraterna som "värdofficer". Så de försöker verkligen ordan för oss rent socialt. Fast för oss nordbor känns det lite tillgjort och pinsamt, fast det inte är det. För amerikanerna är det helt naturligt och de är bra på det här så det är bara att åka med... eller som Skepparn i pingvinerna från Madagaskar säger: Le och vinka!

I övrigt är jag klar med nästan alla runtomkring arrangemang; internet, tv, telefoner mm. Vi köpte bil igår. En Volvo. Grabben, Björn, är besviken för han ville helst ha en Jeep. Men vi ska köpa en bil till nästa vecka så... än är det inte för sent. Och kanske, kanske finns det nån till i familjen som skulle vilja ha en stor fet Pickis eller Jeep... ;-)  Vi får se vad det blir.

Första veckan till ända

Veckans sista två dagar var lika förvirrade som de två första. Order och kontrorder. Exempel:
Person A: Morning PT all days! 0600 hours!
Person B, en timme senare: No PT this week. Be here 0800 hours every day!
Person C, i slutet av dagen: See you all tomorrow morning, 0600 hours, PT unioform!
Schedule: 0600 all days; PT !
Person B, 0600 The next day: Ohh I told you, no PT this week! See you att 8 o´clock.
Fast det gör inte så mycket... ingen håller ju på att dö direkt :-)

I övrigt har torsdagen bestått i en rundtur i staden Columbus (precis utanför Ft Benning). Och fredagens enda begivenhet var en 2 timmars föreläsning i amerikansk historia. Så än så länge är det lugnt, men allt tyder på att sötebrödsdagarna snart är över; redan nästa vecka börjar någon form av riktig utbildning, oklart i vad men de berättar väl då kanske.

IMSO Prep

Nu har det dragit igång! De två första dagarna till ända och idag är det 4th of July och vi är lediga.Under hela juli går jag en kurs som kallas IMSO Prep och den är någon form av grundkurs som alla utlänningar går. Ni vet, ungefär som vecka ett på våra kurser; karttecken, begrepp, checklistor, osv. (Tror jag i alla fall… information är inget självklart utan den kommer fragmenterat och sporadiskt) Själva huvudkursen, Maneuvre Captain Career Course, börjar först i augusti.

Den enhet vi internationella studenter tillhör heter P Troop, 3rd Squadron, 16th Cavalry, och den amerikanska personalen där tjänstgör vid nåt som heter IMSO; Interantaional Military Students Office. Över tiden finns det studenter från ett sextiotal länder här som går olika kurser och totalt har man haft studenter från 128 olika länder.

Vi som startade i måndags på IMSO Prep är 24 elever från Sverige, Tyskland, Lettland, Moldavien, Slovenien, Amman, Afghanistan, Pakistan, Saudiarabien, Thailand, Sydkorea, Brasilien och möjligen nåt land till på arabiska halvön.  Vi har nog aldrig hittills varit samlade på en och samma plats vid samma tidpunkt så jag har inte riktigt koll.
När MCCC (uttalas EMtrippleC på smal sydstatsdialekt) börjar kommer vi delas upp och gå i olika amerikanska klasser.

Själva ”in-processingen” pågår i princip hela den här veckan och den är nåt av det rörigaste jag varit med om; alla säger olika eller ingenting och någon grundkurs i pedagogik verkar ingen ha gått… och då menar jag inte ens KB-elevs trixen kan/ tillämpar de; inte solen i ögonen, inte för långa pass ( folk somnar…), inte ha eleverna bakom ryggen när man pratar osv.
Tysken är nog den som lider mest av allt detta, jag tar det förvånansvärt bra (le och vinka bara), araberna verkar tycka att det ska vara så här, thailändarna är glada och östeuropeerna är för hårda för att bry sig. Men hårdast och världsvanast är sydkoreanen. Så på det hela taget går det rätt bra. Dessutom har vi hela veckan på oss så det är ingen panik.

Personalen på IMSO är ett störtskönt gäng! Hur lugna som helst och superrutinerade. Nästan lite jobbigt utåtriktade.  Det går inte att gå runt och vara sur-svensk ens lite grann. Och när de två äldre (50+) damerna kommer igång och skämtar och driver med oss så kan man se på en del av araberna att de inte riktigt vet hur de ska hantera det hela. Men det är bara av ovana; ALLA smälter för de här damerna!
Den militära personalen; en kapten, två sergeanter och en stackars specialist med ryggont (som får köra bil och dammsuga, typ) är också supertrevliga.

När det gäller amerikanerna och deras armé så kan jag bara konstatera att de och den är annorlunda än oss och vår dito. Form tycks alltid gå före effekt. ”Procedures” styr allt och framstår nästan som ett mål i sig ibland. Men då skall man ändå komma ihåg (för att använda ett av Stefans uttryckJ ) att det överallt står under checklistorna för ”the procedures” att de inte skall ses som absolut tvingande utan snarare som vägledande. Så man jobbar nog en del på det här men det är säkert svårt att ändra på.

Förresten, Jenny, om du läser det här; jag hade 99 av 100 på engelskaprovet igår  :-)
I och försig säger det mer om provets svårighetsgrad än min förmåga...