IMSO Prep

Nu har det dragit igång! De två första dagarna till ända och idag är det 4th of July och vi är lediga.Under hela juli går jag en kurs som kallas IMSO Prep och den är någon form av grundkurs som alla utlänningar går. Ni vet, ungefär som vecka ett på våra kurser; karttecken, begrepp, checklistor, osv. (Tror jag i alla fall… information är inget självklart utan den kommer fragmenterat och sporadiskt) Själva huvudkursen, Maneuvre Captain Career Course, börjar först i augusti.

Den enhet vi internationella studenter tillhör heter P Troop, 3rd Squadron, 16th Cavalry, och den amerikanska personalen där tjänstgör vid nåt som heter IMSO; Interantaional Military Students Office. Över tiden finns det studenter från ett sextiotal länder här som går olika kurser och totalt har man haft studenter från 128 olika länder.

Vi som startade i måndags på IMSO Prep är 24 elever från Sverige, Tyskland, Lettland, Moldavien, Slovenien, Amman, Afghanistan, Pakistan, Saudiarabien, Thailand, Sydkorea, Brasilien och möjligen nåt land till på arabiska halvön.  Vi har nog aldrig hittills varit samlade på en och samma plats vid samma tidpunkt så jag har inte riktigt koll.
När MCCC (uttalas EMtrippleC på smal sydstatsdialekt) börjar kommer vi delas upp och gå i olika amerikanska klasser.

Själva ”in-processingen” pågår i princip hela den här veckan och den är nåt av det rörigaste jag varit med om; alla säger olika eller ingenting och någon grundkurs i pedagogik verkar ingen ha gått… och då menar jag inte ens KB-elevs trixen kan/ tillämpar de; inte solen i ögonen, inte för långa pass ( folk somnar…), inte ha eleverna bakom ryggen när man pratar osv.
Tysken är nog den som lider mest av allt detta, jag tar det förvånansvärt bra (le och vinka bara), araberna verkar tycka att det ska vara så här, thailändarna är glada och östeuropeerna är för hårda för att bry sig. Men hårdast och världsvanast är sydkoreanen. Så på det hela taget går det rätt bra. Dessutom har vi hela veckan på oss så det är ingen panik.

Personalen på IMSO är ett störtskönt gäng! Hur lugna som helst och superrutinerade. Nästan lite jobbigt utåtriktade.  Det går inte att gå runt och vara sur-svensk ens lite grann. Och när de två äldre (50+) damerna kommer igång och skämtar och driver med oss så kan man se på en del av araberna att de inte riktigt vet hur de ska hantera det hela. Men det är bara av ovana; ALLA smälter för de här damerna!
Den militära personalen; en kapten, två sergeanter och en stackars specialist med ryggont (som får köra bil och dammsuga, typ) är också supertrevliga.

När det gäller amerikanerna och deras armé så kan jag bara konstatera att de och den är annorlunda än oss och vår dito. Form tycks alltid gå före effekt. ”Procedures” styr allt och framstår nästan som ett mål i sig ibland. Men då skall man ändå komma ihåg (för att använda ett av Stefans uttryckJ ) att det överallt står under checklistorna för ”the procedures” att de inte skall ses som absolut tvingande utan snarare som vägledande. Så man jobbar nog en del på det här men det är säkert svårt att ändra på.

Förresten, Jenny, om du läser det här; jag hade 99 av 100 på engelskaprovet igår  :-)
I och försig säger det mer om provets svårighetsgrad än min förmåga...