onsdag 16 januari 2013

Electives

I måndags hade vi kursens sista akademiska prov och idag gick det sista fystestet av stapeln. Återstår två och en halv vecka nu med olika föreläsningar där endel är obligatoriska och endel är valbara (därav namnet; electives) samt en massa administartivt junk. För de amerikanska kollegorna innebär ju kursavslut flytt till ett nytt förband. Dvs ta hela sitt pick och pack samt familj och flytta till Kansas, Texas, Japan, Dubai eller ... nånstans. Så endel kursare har endel att stå i. Till viss del även jag, fast jag bara ska tillbaka till mitt så saknade mellanmjölksland.

De olika electivesena behandlar så vitt skilda ämnen som hur man interagerar som kompanichef med anhörigförreningar, träning i Bekämpningssimulatorn och sydostasiens moderna historia till hur man planerar och förnödenhetsförsörjer luftlandsättningsoperationer. Blandningen är kollosal och vissa saker är mer intressanta än andra.
Vissa av de obligatoriska föreläsningarna slipper vi utlänningar gå på för de är ofta av väldigt intrent administartivt slag. Typ hur man handhar dataprogrammet där man har medicinsk uppföljning på personalen avseende "insatsbarhet" (deployable).

Dagens halvintressanta föreläsning var en fördjupning i det amerikanska militära juridiska systemet.
Tror jag delvis berört detta tidigare men skriver lite om det ändå.
En chef, dvs company commander och uppåt, här har mycket mer långtgående befogenheter än vad vi är vana med. Kompanichefen kan för mindre förseelser besluta om diciplinpåföljd om upp till 14 dagars extratjänst, 14 dagars "kompniförbud", degradering (ett steg) samt 2/3 löneavdrag i upp till 30 dagar. (Lite osäker på om det var 30 dagar...)
Förutsättningen är att den "anklagade" går med på att hantera ärendet som ett diciplinärende, ett sk Article 15. Vill man inte det som tilltalad så kan man istället välja att låta ärendet bli Court Marshall (CM) ärende. Dvs man låter en militärdomstol avgöra saken.
Det finns lite olika sorters CM beroende på brottets svårighetsgrad och den tilltalades grad.
I den enklaste formen så består juryn av en enda officer som inte behöver ha någon särskild juridisk utbildning utan det räcker att denne är juridiskt erfaren, vilket definieras som ha fört befäl och därifenom hanterat diciplinärenden. För de lite mer avancerade formerna så påminner det hela mer om "riktiga" domstolsförhandlingar, så som vi är vana att se dem på diverse filmer och tv-serier.

Vidare så kan lägst kompanichef besluta om omhändertagande om någon utgör risk för sig själv eller annan eller om flyktrisk föreligger. Visserligen kommer det beslutet att granskas rent juridiskt i efterhand, men beslutet ligger hos kompanichefen. Och det är ett omhändertagande som mer motsvarar det vi kallar häktning här hemma (som beslutas av åklagare!) och inte de sex timmar vi är vana med från skyddsvaktstjänsten. I fallet Ft Benning så har man ett avtal med ett av fängelsena i grann-countyt om häkteslokaler. (Ett vanligt fängelse med 5m betongmur, oändligt många rullar concertina i olika lager, två- tre olika 5 m"gunnebostaket" mm runtom)

Allt det här är saker som det militära juridiska systemet här tillåter. Vän av ordning frågar sig ju då; används de här reglerna då?
Japp! Väldigt mycket av en kompanichefs tid går enligt utsaga åt till den här typen av ärenden. Och nåt som jag inte riktigt har insett vidden av förrens nu är att många här som är soldater är det för att det innebär oerhörda sociala förmåner som andra amerikaner utan utbildning och halvtakiga jobb bara kan drömma om. Det innebär i stor utsträckning att motivationsnivån för många soldater är väldigt låg. Så alla de där knasiga historierna vi har från värnpliktens glada dagar, om soldater som gör den ena konstiga saken efter den andra och kommer för sent eller ibland inte alls ... ja de berättar precis samma historier här om sina yrkessoldater!

Dagens föreläsning avslutades med ett mycket bejublat rollspel där läraran spelade upp en scen om hur delgivningsprocessen för ett Article 15 ärende kan hanteras. Jag säger bara; varför endel av de killarna slösade bort sina bästa år på officerskarriärer är för mig en gåta!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar