Federal Troops and Nationalguard

Nåt som jag inte riktigt fattade innan jag kom hit var hur det här med självständiga stater funkade. Att de hade lite olika lagar visse jag ju men hade väl inte reflekterat så mycket över det hela.
Men jag kan ju säga att det här med en centralmakt och regering är man mycket skeptiska till. Den skall lägga sig i så lite som möjligt. Helst inte alls.
Detta tar sig även uttryck i det militära. Först och främst är det så att det finns någonstans i grundlagen tydligt reglerat vad federal trupp får göra på amerikansk mark. Och det är inte mycket. Typ inget alls. Det är hårdare reglerat än hemma faktiskt. Det krävs att presidenten deklarerar nationell kris för att att försvarets resurser skall få användas internt i landet. Senast det hände var efter orkanen Katrina i New Orleans. Då sattes en bataljon ur 82. Airborn Div in för att upprätthålla ordningen och hjälpa till med återställandet. Det beslutet undgick inte kritik så det är inte okontroversiellt trots att man måste säga att man älskar sina väpnade styrkor. Åtminstone med svenska mått mätt.
För att exemplifiera ovanstående så kan jag ju nämna att när kursen var i Columbus på vår TEWT (ungefär MUS) såvar vi tvugna att vara civilklädda eftersom vi uppträdde i "förband". Dessutom skulle vi ju gå in i stadshuset. Hade vi gjort det i uniform hade vi typ brutit mot grundlagen.

I detta sammanhang kommer nu Nationalgardet in. Dessa tillhör delstaterna och står INTE under den federala regeringen och presidentens kontroll. Guvenören i en delstat har befälsrätten över sitt Nationalgarde och kan mobilisera dess efter eget bestämmande och dessa får naturligtvis operera inom egen delstat. Men inte andra delstater.

Som lök på laxen finns dessutom The Reserve. Alla försvarsgrenar utom Marinkåren har reservstyrkor. För arméns del består dessa numer enbart av förband som inte har strid som huvuduppgift.  Dessa förband står alltså under federal kontroll och ingår i arméns ordinarie divisioner.

Mer om maktfördelning och sånt kan man oxå läsa på familjebloggen som administreras av hustrun.

Sista veckan på kompaniskedet

I fredags hade vi Battle Forge. Hemske bedömandet som tog hela dagen. Jag är inte riktigt nöjd med min insats. Planen duger gott och väl men produkterna för den blå planen är riktigt dåliga.
Allt material måste vi lämna kvar på skolan så vi kommer inte åt dem förrän en halvtimme innan vi ska redovisa vår order. Så vill man föröva får man göra det ur minnet. Tur att man har bra minne :-)

Jag ska redovisa på onsdag vid lunch. Fram till dess är jag ledig. Soft va!? Fast jag måste föröva min redovisning; med så bristfälliga produkter så måste själva snacket vara riktigt övertygande om det ska gå... Så det blir nog att göra de tre dagarna jag har på mig.
Dessutom ska jag ju fysa. Fast det är enskilt så jag ska åka till gymmet i lite vettigare tid än vanligt. Typ vid 9 på förmiddagen. När tjejgruppen är där och kör crossfit. 8-) Och så har jag beställt nya löparskor på favvobutiken nere på stan. Med lite tur kommer de tidigt i veckan också.

På fredag är det sen sista dagen i kompaniskedet och vi avslutar naturligtvis med ett prov! Omfattning: hela kompaniskedet. Så det blir till att plugga tråkiga minnesramsor innan dess också.

Sen börjar bataljonskedet. Ny klass, ny lärare. Nya lärdommar.
Ska bli skönt. De sista veckorna har faktiskt varit lite tråkiga. Sega liksom. Inget nytt, bara traggla samma som tidigare.

Avslutar med två symboliska bilder som får representera USA. Låt oss kalla temat:
Svårt för proportioner men oerhört stolta ändå

Gigantisk flagga på putteliten flaggstång. Lovar att det såg ännu löjligare ut i verkligheten, kortet gör det hela inte riktigt rättvisa. Man flaggar väldigt mycket här. Hela tiden, och några vimplar är det som synes inte fråga om. Man är oerhört stolta över sitt land.

Urinoar. Detta är den vanligaste mängden vatten som används vid en vanlig spolning i en vanlig enmans urinoar. 3,8 liter vatten för varje liten skvätt piss...! Den miljövänliga versionen spolar bara 1,9 liter (0.5 gallons per flush).

En amerikansk officer(s karriär)







Idag hade klassen besök av en personalofficer från Armour Branch. Truppslagen är väldigt viktiga här och de "äger" sina officerare.

Som jag fattar det hela så sorterar man under det truppslag man för tillfället tjänstgör i men man uppmuntras att bredda sig och gärna ta en befattning i infanteriet om man är pansarofficer och vice versa. Att officeren inte kan en massa detaljer om sin nya befattning ser man inte som nått problem. Allt sånt där lär man sig. Man får väl gå nån kurs eller ta sig tid att gå till garaget med sina NCOs och gå en kompani-intern Bradley kurs om det är det man inte kan. Officeren är alltså trotts truppslagstillhörighet i första hand chef och i andra hand tex infanteriofficer.

Visst, vissa flyttar undvikar man, tex om man inte är strv utbildad så brukar man inte få befäl över strv, men omöjligt är det inte.

Ska man tjänstgöra i infanteriet "måste" man ha gått Ranger Course. Annars gör man sig icke besvär.

En normal officerskarriär ser ut ungefär så här:

Endel får tolv månader, endel 18 eller 24 i sina chefsbefattningar. Ibland får man två chefsbefattnigar på två olika förband.
Åren när man inte för befäl så kan man pyssla med lite allt möjligt. Det finns tusen och en befattningar. Många av mina kursare har haft nåt år som XO i ett kompani eller nån batstabsbefattning.

För att bli befodrad så granskas man i en sk board. Det sker efter ett förutbestämt antal år efter att
man fått sin commision. Naturligtvis finns det en tabell för detta. Ur denna kan man tex utläsa att den som tillhör årskull 2008 (vilket huvuddelen av mina klasskamrater gör!) blir granskad för befodran till major 2015. Blir man inte utvald så har man en chans till 2016. Blir man inte utvald då heller... ja då kommer armén försöka avveckla vederbörande.
Blir man utvald för befodran så får man den på typ tioårs dagen av sin commision, så det är inte ILE-utbildningen som är nivåhöjande (har glömt vad ILE står för men det är "majorskursen).
Klarar man inte utbildningen som är kopplat till graden så kommer man naturligtvis inte i fråga för någon ytterligare befodran. Urval till Övlt sker år 2023 och 2024 för 2008 års årskull. Har man väl blivit Övlt så kan man få bli bataljonchef, men det är en separat board för dessa befattningar.

Alla urval grundar sig på sk Officer Evaluation Reports (OER), vilket är ungefär som våra gamla tjänstgöringsomdömmen.
Konkurensen är hård och det gäller att få bra rating på sitt OER, vilket i princip innebär att ens chef två nivåer upp uttryckligen skriver att LT XX är en av bataljonens tre bästa LT. Får man ingen rating så spelar det inte så stor roll vad som står i övrigt på OERen.

Tja, det var lite om ett annorlunda officerssystem...
Avslutningsvis kunde jag inte låta bli att lägga upp den här länken med tanke på inläggets namn...
http://www.youtube.com/watch?v=lSL_8BCFo40&feature=related
Lite elakt kanske, men lite fyndigt om jag får säga det själv.

A4 (Alpha Four)

Det var ett tag sen jag skrev något nu, så jag får väl ta mig i kragen och göra ett inlägg. Normalt sett bjuder en vecka på en hel del att fundera och reflektera över. Den här veckan har gått i applex A4s tecken och det blir rätt mycket slacktid en sån vecka för så snart vi gjort bedömmandet (Troop Leading Procedures- TLP) så är det individuella ordergivningar under tre-fyra dagar. När man inte har ordergivning är man ledig. Så.. ja jag har latat mig i några dagar. Fast jag har fysat och varit duktig alla dagar om än inte så okristeligt tidigt som normalt.

Igår hade jag min ordergivning och det gick bra. Att ge ordern i sig är inte svårt alls tycker jag, däremot har jag svårt att komma till the Decisive Point på de 45 minuter som det får ta. Nu innbär det inte mer än några poängs avdrag så jag fokuserar inte jättemycket på den biten.
Klurigt på riktigt däremot är att hinna göra TLPs. Numera får vi bara 6-7 timmar att göra dessa. Sen får man inte ta hem sina alster och föröva utan det får man 30 min precis före sin ordergivning att göra. Och det är en hel del produkter som skall färdigställas  ( ja ni har ju sett den typ av breifing board vi använder i tidigare inlägg) och så måste man ju sätta sig in i alla delar av högre chefs order och memorera den på den korta tiden.

Snart är det Battle Forge. Det avslutande applexet som är värt dubbelt så mycket poäng som de övriga och som dessutom graderas GO/ NO GO för resten av kursen. Så då får man väl lägga manken till på riktigt. :-)

Utsikt över en sömning småstad i södern...
Bilden är tagen från Columbus högsta byggnad; Government Building.

I övrigt kan jag berätta att vi genomförde en Tactical Exercise Without Troops (TEWT) i Columbus innan vi gjorde våra TLPs. (A4 utspelar sig i Columbus.) Vi gjorde en under A1 också, och gemensamt för båda är att vi mest gått runt och tittat. Antar att det beror en hel del på den intruktör man har men jag tror mig kunna spåra en effekt av officerarnas ovana att genomföra träning och utbildning här. De administrerar den ju bara annars. Genomförandet handhas ju nästan uteslutandet av NCOs i amerikanska armén.

Så någon riktig MUS var det inte, snarare en terrängrek. Kanske vara det syftet också. Det vet jag inte. Men det känns som vi kunde ha fått ut betydligt mycket mer av den utedagen.
Fast en mycket bra sak var att vi avslutade med den sammanfattande lilla övningen på en av stans bättre restauranger med en lätt lunch och en kall öl...

7 timmars Coin föreläsning

Idag hade vi en marathon föreläsning på 7 timmar av en viss Dr W Dean, från USAF. Det var mycket intressant ! Skulle nog klassa de första tre timmarna som det bästa hittills på hela kursen.
Dr Dean är historiker och en av medförfattarna till FM 3-24 Counterinsurgensy. En amerikansk bästsäljare på sistone.
Han är den första föreläsare/ talare som tonat ner betydelsen av Combined Arms Breach och liknande i framtiden. Däremot var han bekymrad hur de dyrköpta erfarenheterna man vunnit de senaste 11 åren ska bevaras och leva vidare. Tesen han drev var att "B2 bombers over Beijing just ain´t gonna happen". Däremot ansåg han det mycket troligt att USA skulle komma att utkämpa fler Small Wars i framtiden och därmed främst möta en irreguljär motståndare igen. Naturligtvis vurmar han för sitt egna skötebarn Coin, men jag tror (och hoppas) att han har rätt. Hellre små än stora krig om jag får välja.

Vidare så använde Dr Dean knappt begreppet Coin utan istället Forein Intrenal Defense (FID) eftersom per (amerikansk) definition kan bara Counterinsurgensy ske i USA. Det man sysslat med i Irak och Afghanistan är att stödja Host Nations i deras Counterinsyrgencys. Man har däremot genomfört Counterinsurgensy Operations inom ramen för just FID på dessa platser. Ordklyverier. Javisst. Men han var ju akademiker och de gillar ju sånt.

Han pratade också en hel del om unkonvetial warfare och nyttjandet av special förband.
Den största lärdommen därvar väl att man skall akta sig eller framför allt tänka sig för en gång extra innan man ängnar sig åt sådant eftersom det historiskt nästan alltid fått en oönskad sidoeffekt på lång sikt. På kort sikt däremot är denna typ av krigföring nästan alltid framgångsrik. Han hade en hel rad exempel på detta men den enklaste och tydligaste var väl Osama Bin Laden och stödet han fick under 80-talet från USA. Viktigt att komma ihåg i detta sammanhang är att vi nu pratar om strategisk nivå. Och som han flera gånger framhöll; det är på strategiskt och politisk nivå krig vinns och förloras. Inte militär. Vi militärer har en tendens att glömma bort det ibland.  Och jag antar att det blir extra tydligt i ett Coin sammanhang. Lysande exempel på ovanstående är både Frankrikes krig i Algeriet 1954-62 och Vietnamkriget där man i stort sett krossat gerillarörelserna strax innan man var tvungen att dra sig ur av politiska skäl.

Kika för övrigt på filmen "Slaget om Alger" om ni inte sett den. Den åskådliggör tydligt hur effektivt en Enemy Centric Approach kan vara rent militärt, men samtidigt omöjliggör hela kriget.
I just detta fall var det mycket utbredda nyttjandet av tortyr en av de största orsakerna till att kriget blev ohållbart att fortsätta föra för demokratin Frankrike.
När en stats militära styrkorna inte längre lever de värden de är satta att försvara måste staten agera!  (Det finns naturligtvis fler orsaker, men detta var antagligen en av de stora anledningarna till att världsopinionen krävde att Frankrike drog sig ur.)
Dr Dean återkom flera gånger under dagen till problematiken med vilka metoder som är rättfärdiga att använda för en demokratisk stat och hur taktiska vinnster kan innebära strategiska katastrofer.
"Sometimes the best thing to do is to do nothing!"

Diverse bilder

Surface Danger Zone (SDZ) Riskområden på amerikanska. Mindre och enklare än våra. Men å andra sidan skjuter de inte lika fritt som oss, så i slutändan tror jag vår SäkI tillåter mer. Åtminstone så gör vi mer konter med skarp ammunition, kanske beror det på att vi har ett väldigt starkt utbildningsarv i FM. Huvuddelen av mina kursare har varit utbildningsansvariga på de befattningar de haft, men de framstår som utbildningsmässiga amatörer om man får bedöma utifrån vad de berättar... De har andra kvalitéer istället. De flesta har krigat på riktigt till exempel.

En skylt jag såg på NCO skolan för några veckor sedan. Alla personalkategorier har sina Creeds här.

Rörigt, ... jag vet :-) Men lite vacker ändå tycker jag. Föreställer Engagement Area Development.

Fältarbeten delan in i; Turning, Fixing, Blockning och Disrupting obstacles. Matrisen visar ytor och antal minor samt antal plutonstimmar det tar för en ingengörsplut att färdigställa dem.  Längst ner syns hur lång tid det tar för olika resureser att gräva strfvärn; HDP= Hull Defilade Position. TDP= Turret Defilade Position, 2x Man är ståvärn för stridspar. OH cover= tak. 

Överstar och generaler

Nu i veckan hade vi en genomgång/ personalsamling med skolans "pansarchef"; Armour Commendant. Tidigare har The Infantry Commendant och skolchefen talat till oss. De båda kommendanterna är överstar och skolchefen är general. Tvåstjärning tror jag. Om honom kan för övrigt nämnas att han är stor krigshjälte från Kuwaitkriget. Läs hans Battle Brief från 73rd Easting vet jag. 
Dessa chefsgenomgångar är mycket intressanta. De är väl egentligen inte så mycket annorlunda än våra personalgenomgångar därhemma när man tänker efter. De berör det som är på tapeten i armén och hur det kommer att påverka eller utvecklas.
Det som skiljer är väl snarare innehållets karaktär. Så länge jag kan minnas så har alla sådana genomgångar hemma i huvudsak handlat om nedläggningar, omstruktureringar och annat elände. Inte nåt fel i det; det är ju bara en spegling av den armé vi lever i. Och de här sakerna berör ju och påverkar människorna i organisationen. Så det är klart att de skall ha detta utrymme av våra chefers tid/ arbetsinsats. Fattas bara annat.
Men inte desto mindre är det väldigt kul att gå på genomgångar som i huvudsak berör ledarskap, utbildningsfrågor, taktik, materielfrågor mm.
Tänk dig att slippa höra om organisationsförändringar som riskerar att renderar att du förlorar jobbet utan istället talar översten mycket passionerat om sin ledarskapsfilosofi eller pansartruppernas roll i den framtida armén!
Befriande. :-)

Vad talade då Armour Commendant om då?
Tja, Combined Arms och vikten av att öva Breaching så klart. (Har ni hört den förut!?) Jänkarnas stora idoler på det här området är just nu Israelerna. (Tyskarna under andra världskriget innehar ju naturligtvis någon form av grundmurad särställning som de okrönta mästarna på detta område, men man har nu snöat in på israeliska erfarenheter från Gaza som morderna exempel på combined arms breaching.)
Vidare pratade han lite om strv utvecklingen. Man kommer med största sannolikhet ha sina M1or kvar till ungefär 2050 med stora uppgraderingar 2013 och 2025. Närmast till hands kommer man att börja byta till dieselmotorer istället för turbinen, som drar alldellens för mycket drivmedel. Ny ammunition är också på G; ny pilproj och en programerbar miltipurpose spränggranat som ersätter fyra nuvarande amsorter. Någon form av ledningssystem typ ISS/ SLB tror jag var på väg också.

På strf fronten så börjar man kika på en efterträdare till Bradleyn som man bedömer är maxad redan som det är och inte har någon utvecklingspotential.  (Jag träffade en fd kollega som jobbade för BEA systems på Maneuver Conference för några veckor sen som berättade att man hade genomfört diverse körtester med strf 90 här i USA för nån månad sen!) Det ny fordonet går under utvecklingsnamnet Ground Fighting Vehicle (GFV). Vad det blir får vi väl se, det är några år fram i tiden innan det kommer.

Leader  och Self Development berördes också i överstens anförande. Bla uppmuntrade han oss att läsa! Han menade att det enklaste sättet att få nya inputs och underlag för reflektion var läsning och att detta var helt avgörande för att utvecklas i profesionen.

På förbandsfronten berättade han att det nästan helt säkert blir en reduktion av antalet brigader från 47 till 32 men en ökning av brigadernas bataljoner från två till tre.  Inget av det här bedömdes dock släppas innan presidentvalet.

En het potatis här i landet som översten fick lite frågor om är huruvida de stridande truppslagen ska öppnas för kvinnor. Mycket besvärat försökte översten svara politiskt korrekt men höll sig väldigt neutral och försiktig i frågan. Frågan är en karriärdödare tydligen... :-) Budskapet var i alla fall att det kommer ske förr eller senare. Tidsplanen avseende detta villa han inte kommentera mer än att det kanske fanns en risk att det skedde för snabbt.
(Visst kan väl detta vara kontroversiellt hemma också för endel, men här i armén har man generellt en MYCKET gammalmodig och traditionell syn på kvinnans roll. Att det till äventyrs skulle finnas kvinnor som skulle ha fysiska förutsättningar att klara av kraven verkar många ta som en personlig förolämpning och känna sig oerhört hotade av. Fascinerande. )

Naturligtvis berördes en hel massa andra små ämnen under de två timmarna översten disponerade med kursen, men det här är de stora dragen. Som jag skrev tidigare var det väldigt trevligt med en genomgång som inte bara handlade om personaltjänst och med hot om uppsägning runt knuten...

Avslutningsvis ... kika in den här länken:... XM-25 Den finns redan och en av mina kursare i klassen hade den i Afghanistan och geomförde fullskaliga truppförsök med den...

COIN

Vi har just startat upp fjärde och sista applexet i kompanifasen. Strykerkompanis anfall i bebyggelse, inom ramen för Coin. Komplext.
Till att börja med är Stryker förbanden verkligen upphottade med alla möjliga och omöjliga resureser. Prickskyttar, 12 cm grk på komp nivå, JTACs, och en hel massa annat.
Sen tillkommer den urbana miljön och en motståndare som bara delvis strider öppet.
Öppnar för en miljon nya detaljer att drunkna i!

Vi har haft en hel del bra lektioner och erfarenhetsreflektioner den här veckan i olika ämnen som knyter an till ovanstående. Av det jag hör kan man dra slutsatsen att man arbetar väldigt decentraliserat i Coin miljön; områdesansvar och utlokaliserade "enablers" på plutonsnivå. Plutonchefer och kompanichefer ges en hel del ansvar. Spanings- (ISR) och flygunderstöd av främst helikoptrar används dagligen och är väldigt avdramatiserat. Mycket av resurserna "trycks" ut till förbanden uppifrån, men lika nästan lika vanligt verkar äskande uppåt vara.
Och det är ju den här typen av krigföring man sysslat med de senaset elva åren, så en del erfarenheter har man dragit. Jag tror till och med att man är riktigt, riktigt bra rent taktisk och Coinmässigt. 
Det man har problem med tror jag är mer av kulturell art. Det finns nåt i den amerikanska mentaliteten; "mer, större, bättre, snabbare"-grejen och föreställningen om att USA är det greatest country in the world (och att alla andra oxå tycker det och strävar att bli så...) som gör att man har svårt ibland att fullt ut lyckas i de här sammanhangen. Tror att folk ute i världen har en tendens att bli förbannade av den helt enkelt. Och det verkar då negativt oavsett vad man i övrigt vidtar för åtgärder.
Men det är min högst personliga och amatörpsykologiska analys av det hela. Naturligtvis finns det många som kan hantera det där alldellens utmärkt, men alltför många är... för enkelspåriga eller hur jag nu ska uttrycka mig för att man som organisation skall lyckas. Tror jag.

Jag har i min klass ett par exempel på riktig smarta, kloka, omdömmedgilla och högpresterande killar som med säkerhet kommer att bli både full birds and big stars (överstar och generaler) så småningom. (Det känns som det är lättare att identifiera dessa här än hemma. Kanske beror det på att jag har lite läktarperspektiv här till skillnad från hemma)
Vidare , när jag ändå halkat in på spåret "generalisera och placera folk i fack" kan jag kommentera the pipeline boys också. Det är de som är eller ska bli SF efter kursen. Det enda gemensamma med dem är förmågan till okonventionellt tänkande (think outside the box). Intressant. Det är inte den primära uppfattningen jag har av det gemensamma karraktärsdraget hos våra killar i det spåret, även om det finns hos endel.

Nåja, åter till Coin.
Targeting är en intressant del av Coin conceptet här som vi inte riktigt har hemma. Processen sker delvis ner på kompaninivå men hör i huvudsak hemma på bataljon och högre nivåer.
Än så länge har vi bara berört grunderna av detta men det kommer att utgöra en ganska stor del av bataljonskedet som börjar i mitten av November. Ska återkomma till targeting då när jag har mer kött på benen, men samtidigt är det svårt att inte prata om targeting när man pratar Coin.
Vad jag har förstått så är targeting, eller vad det nu kan heta på svenska, lite kontroversiellt rent politiskt.
Men det första man måste acceptera om man ska syssla med Coin är att motståndaren i huvudsak är nätverksorganiserad. Det andra är att center of gravity (tyngdpunkten?) är befolkningen.
(Ett bra exempel på hur det går när man inser det första men inte det andra kan man få om man kikar på den gamla klassikern Slaget om Alger.) Av ovanstående faller ut att våldsanvändningen måste vara av kirurkisk karaktär. Eller åtminstone ganska tidigt i konflikten sträva efter den karaktären. Det är det enda som upplevs som acceptabelt hos befolkningen.
Problemet som infinner sig är att man står vid operationsbordet med ett bredsvärd (armén) istället för en skalpell. Därav kommer den senaste tidens all tekniska innovationer, främst på skydd och underrättelse sidan, men även avseende ammunition med begränsad verkan på tredje man. Allt för att göra bredsvärdet mer skalpellikt.
Men det är här man inte får gå vilse: jag vill hellre bli opererad av en duktig kirurg med bredsvärd än en klåpare med skalpell.
Det är där som targetingprocessen kommer in. Den symboliserar kirurgikunskapen i liknelsen ovan. Processen består till största del av metoder för att inhämta, hantera och analysera information (underrättelseverksamhet!). Sen klär man bara på lite möten där man bestämmer vem, var, när och i vilket syfte det skall angripas. Därefter knyter man en resurs till det hela och utför angreppet. Efter insats sker utvärdering och planering för hur man skall gå vidare ; dvs man är tillbaka i början med underrättelsevsht igen. Observera att det inte alltid handlar om att nedkämpa motståndaren, det kan även handla om tex ekonomiska insatser mot neutrala eller vänliga element för att uppnå ett givet syfte. Det väsentliga i kråksången är att processen tillåter oss att syssla med kirurgi istället för medeltida svärdsfäktning.

Skulle vilja loopa tillbaka lite till påståendet ovan om att tyngdpunkten i Coin är befolkningen och dess betydelse när motståndaren är nätverksorganiserad. Vi har på lite olika händer och fötter där hemma skrattat lite hånfullt (även jag!) åt begreppet attacking the network" , och sagt att de tdär är inget för oss, vi uppträder ju bara i minre förband i våra insatsområden. Skytteplutonen på patrull kan inte ta sig an hela nätverk utan för oss skulle det främst handla om hur man överlever en IED attack eller eldöverfall. Och så började vi öva road clearence och VP-check som tokar. Så långt allt väl. Det där är helt nödvändigt naturligtvis i en miljö som Afghanistan.
Men det går inte att stanna där tankemässigt. Det där är inte kirurgi. Det är i bästa fall en ursinnig bredsvärdsduell och i sämsta fall en tornique ditsatt av stridsparskamraten.
Det som krävs är att hela nätverket bekämpas. Bilderna nedan är hämtade ur en mycket läsvrd artikel av en överstelöjtnant som jobbar här på skolan. De är står naturligtvis inte för sig själv utan för att fullt ut förstå dem behöver man läsa hela artikeln på 9 sidor, men jag visar dem ändå då de åskådliggör hur befolkningens inställning påverkar the targeting window:

Gapet mellan tröskelvärdet för de amerikanska styrkorna(grön strckad linje) och befolkningen(blå streckad linje) symboliserar avsaknaden av förtroende mellan dessa. Som synes sker det mesta som motståndaren gör (röd linje) ovanför befolkningens tröskelvärde för upptäckt; dvs folk vet vad som, eller åtminstone att nåt är på gång i området. Förtroendegapet gör dock att de amerikanska styrkorna hade små möjligheter att få reda på detta annat än när själva attacken skedde.

På denna bild har gapet mellan den gröna och blå linjen minskat: Stor del av befolkningen har nu förtroende för eller är vänligt inställt till US stryrkorna. Det innebär att många fler tillfällen ges till insats mot motståndarens attack redan på planerings och förberedelsestadiet; den röda linjen går över den gröna på flera ställen. På vissa ställen når den även över den svarta streckade linjen som kan sägas represetera ROE-kriterier eller tillräckligt starka bevis för att rättfärdiga våldsinsats. Som synes så ges på detta sättet även högre förband möjlighet att verka mot motståndaren till skillnad mot bilden ovan där det egentligen bara de lägsta enheterna som kunde verka.
Klon i det hela är alltså att all verksamhet måste genomföras med effekten på befolkningen som fond. All vsht behöver nödvändigtvis inte syfta till att förbättra detta föhållande, men det får inte försämra detta.

De vita rutorna innhåller konkreta åtgärder som vidtas för att föra "striden" på alla förbandsnivåer samtidig för att på så sätt attacking the network. 

 Jag har inte hittat nåt sätt att bifoga den som en fil här på bloggen så om ni är intresserade så hör av er så mailar jag den. En del av er (viss MSS personal) kommer att få den på mail utan att ni ber om det... :-)

Mentoring cadets

Sen några veckor sedan tillbaka äter vi lunch med en kadettklass på onsdagr eller torsdagar. Olika klasser varje gång. Vi blir ihopparade med två-fem kadetter och så lunchar vi och har en liten pratstund. Om livet i armén och yrkesrollen. Ibland är det intressant och givande och ibland är det ganska trist. Allt beror naturligtvis på hur intresserade och förberedda kadetterna är.
Själva greppet tror jag dock på.
 Inte alls dumt att blivande kompanichefer börjar träna sig i rollen att handleda yngre kollegor och det blivande officerarna har ju begränsad militär erfarenhet. Detta gäller ju även i vår armé framöver. Och ska fänriken ut och bli plutonchef direkt efter utbildningen så är nog all handledning av godo.

Visst får kadetterna handledning och utbildning av sina lärare i Kvarn, men kanske kan det vara idé att koppla ihop dem med kompanichefskursen vid ett eller ett par tillfällen; sannolikt kommer endel av de blivande plutoncheferna tjänstgöra på under någon av de blivande kompanicheferna. Och det kan vara bra att få ställa frågor till någon som man inte är i beroendeställning till (än...).
 

Taktisk nöt - del 2

Så, nu ska jag redovisa hur snacket har gått i vår klass avseende den uppgift som jag lade ut som Taktisk nöt.
Jag hade hoppats på lite fler svenska förslag. Statistiken visar att ungefär 75 personer kikat på sidan men jag har bara fått fem (5) ! kommentarer...
Nåja.. kanske kan man ändå se vissa drag i de svenska lösningarna som avviker lite från den amerikanska taktiken.

Utmärkande drag för den här typen av strid tycks vara:

• Flankerande skjutriktning är bra men framhålls inte alls lika mycket som i våra reglementen.
• Stand-off däremot är viktigt. Man förlitar sig på sin teknologi som möjliggör långa skjutavstånd. (se tidigare inlägg Synphony of Destruction)
• Försvarsstriden förs betydligt mindre aktivt och rörligt än vi är vana med.
• Fältarbeten är MYCKET viktiga. (Combined Arms!) Naturligtvis vill man ofta knyta dessa till terräng, men inte på bekostnad av stand-off. Naturligtvis beror det också på syftet med mineringarna var man placerar dem. En amerikansk minering kan vara antingen Fixing,  Disrupting, Turning eller Blocking. Där de två första ungefär kan översättas med fördröjande resp störande. Turning obstacle har vi inte nån bra motsvarighet till rent begreppsmässigt. Syftet är att motståndaren skall upptäcka den och välja ny väg; "svänga". Denna typ av minering placeras med ena änden knuten till hindrande terräng.
  Blocking obstacle motsvarar ungefär en hindrande minering.

Bilden nedan är från den stridsplan som vi använde när vi var i BTA och övade här om veckan. Den är representativ för i stort sett alla gruppers lösningar avseende fältarbeten och stridsställningar under det här applikatoriska exemplet.

Ok.. i det scenariot vi "spelade" i BTA fick vi en bonusminering...

Min första spontana reaktion när vi började var naturligtvis att fundera på var och hur jag skulle stänga av dalgången med mineringarna i höjd med småkullarna eller ev ännu längre bak för att skapa nån form av säck. Stridsställningarna ville hjärnan direkt placera i flankerande ställningar och jag tyckte generellt att hela uppgiften var ganska hopplös. Skitterräng helt enkelt. Det tog en hel del tankearbete och tålamod att acceptera logiken i den frontala "approachen". Det liksom kryper i hela mig varje gång vi anfaller eller försvarar frontalt. (...och det gör vi ganska ofta...) Men man får väl ta seden dit man kommer...
Hur som helst så har man ju faktiskt krigat så här i relativ närtid (Kuwaitkriget) mot just BMP och T-72or och man var totalt överlägsen dessa vapensystem med sina Bradleys och M1or. Så man har väl vissa empiriska bevis för att det funkar. Sen kan jag tycka precis som Stefan E skrev i sin kommentar på Takisk nöt att det var lite väl ambitiöst att räkan med att nedkämpa 60 BMP och ett 30 tal T-72or... :-)

Långhelg i NY

Fyradagarshelg. Resa till New York med familjen! Bor på 31 våningen på hotellet. Skönt och roligt.

Förresten, sista inlämningsdag för taktiska nöten är måndag, så ni som inte löst uppgiften än: GÖR DET! Latmaskar... Hur svårt kan det vara. Ingen raketforskning. Gå på magkänsla!

Taktisk nöt

Nu kära läsare har vi kommit till den interaktiva delen av bloggandet där ni skall vara delaktiga och stå för del av underlaget för betraktelsen.

Nedan presenteras en liten taktisk nöt. Ni ombedes härmed vänligt men bestämt att ta ställning till var fältarbetena och stridsställningarna skall vara ! (bli inte rädda; det är mycket enkelt!)

Jag skulle på detta sätt vilja jämföra lite hur vi tänker... man betonar vissa saker här som vi inte lägger så stor vikt vid och vise värsa. Frågan är om det ger nåt utslag i slutändan för hur vi väljer att lösa uppgifter.
Om jag nu får några förslag på svensk lösning så ska jag i nästa inlägg visa den amerikanska exempellösningen och förklara lite hur de resonerar kring den!
Kanske kan detta också ge lite underlag till taktisk diskusion därhemma. Gör vi rätt? Varför gör vi som vi gör? osv.

Kort om läget:
Ta bara hänsyn till det isolerade läget på bilden. Rutorna är kilometerrutor. Ditt kompani är det inringade. Framförvarande komp kommer att ta strid med motståndarens spaningsenheter och därefter tillbakarycka genom dina ställningar.
Motståndarens röjningsresurser i echelong 2 och 3 är; 2st röjningsfordon MTK minröjningsfordon (med jätte-minormar 2x 80 m) och 3 st KTM-5 minplog/rullar.

Ditt kompani består av:

• 2 meksk plut (totalt 8 Bradley; 25mm akan- 2000m, 2 TOW2- 3750m)
• en strvplut (4 M1A2 Abrams; 120 mm -3000 m)
• för enkelhetens skull bortser vi från chefsfordon mm

OBS: Maskinplut kommer ust kompaniet tillräckligt länge för att gräva strf/strv värn i ord sst till alla fordon.

Uppgift:
1. Välj  två av fältarbetena ( fördröjande, ca 1000 x 200m)
2. Välj tre av stridsställningarna
3. Välj tre sst till som alternativa sst för att få extra djup eller bredd på försvaret.


Välj två fördröjande fältarbeten!

Välj tre ordinarie och tre alternativa sst!

Redovisa din lösning enl följande i en kommentar:
Exempel på svar: (glöm ej att skriv namn; svaret betygsätts naturligtvis!!) ;-)
Farb: G, E
Ord: 4,7,15
Alt: 3,5,20
(Om du vill kan du kort motivera din stridsidé med huvudargumentet för ditt val)