COIN

Vi har just startat upp fjärde och sista applexet i kompanifasen. Strykerkompanis anfall i bebyggelse, inom ramen för Coin. Komplext.
Till att börja med är Stryker förbanden verkligen upphottade med alla möjliga och omöjliga resureser. Prickskyttar, 12 cm grk på komp nivå, JTACs, och en hel massa annat.
Sen tillkommer den urbana miljön och en motståndare som bara delvis strider öppet.
Öppnar för en miljon nya detaljer att drunkna i!

Vi har haft en hel del bra lektioner och erfarenhetsreflektioner den här veckan i olika ämnen som knyter an till ovanstående. Av det jag hör kan man dra slutsatsen att man arbetar väldigt decentraliserat i Coin miljön; områdesansvar och utlokaliserade "enablers" på plutonsnivå. Plutonchefer och kompanichefer ges en hel del ansvar. Spanings- (ISR) och flygunderstöd av främst helikoptrar används dagligen och är väldigt avdramatiserat. Mycket av resurserna "trycks" ut till förbanden uppifrån, men lika nästan lika vanligt verkar äskande uppåt vara.
Och det är ju den här typen av krigföring man sysslat med de senaset elva åren, så en del erfarenheter har man dragit. Jag tror till och med att man är riktigt, riktigt bra rent taktisk och Coinmässigt. 
Det man har problem med tror jag är mer av kulturell art. Det finns nåt i den amerikanska mentaliteten; "mer, större, bättre, snabbare"-grejen och föreställningen om att USA är det greatest country in the world (och att alla andra oxå tycker det och strävar att bli så...) som gör att man har svårt ibland att fullt ut lyckas i de här sammanhangen. Tror att folk ute i världen har en tendens att bli förbannade av den helt enkelt. Och det verkar då negativt oavsett vad man i övrigt vidtar för åtgärder.
Men det är min högst personliga och amatörpsykologiska analys av det hela. Naturligtvis finns det många som kan hantera det där alldellens utmärkt, men alltför många är... för enkelspåriga eller hur jag nu ska uttrycka mig för att man som organisation skall lyckas. Tror jag.

Jag har i min klass ett par exempel på riktig smarta, kloka, omdömmedgilla och högpresterande killar som med säkerhet kommer att bli både full birds and big stars (överstar och generaler) så småningom. (Det känns som det är lättare att identifiera dessa här än hemma. Kanske beror det på att jag har lite läktarperspektiv här till skillnad från hemma)
Vidare , när jag ändå halkat in på spåret "generalisera och placera folk i fack" kan jag kommentera the pipeline boys också. Det är de som är eller ska bli SF efter kursen. Det enda gemensamma med dem är förmågan till okonventionellt tänkande (think outside the box). Intressant. Det är inte den primära uppfattningen jag har av det gemensamma karraktärsdraget hos våra killar i det spåret, även om det finns hos endel.

Nåja, åter till Coin.
Targeting är en intressant del av Coin conceptet här som vi inte riktigt har hemma. Processen sker delvis ner på kompaninivå men hör i huvudsak hemma på bataljon och högre nivåer.
Än så länge har vi bara berört grunderna av detta men det kommer att utgöra en ganska stor del av bataljonskedet som börjar i mitten av November. Ska återkomma till targeting då när jag har mer kött på benen, men samtidigt är det svårt att inte prata om targeting när man pratar Coin.
Vad jag har förstått så är targeting, eller vad det nu kan heta på svenska, lite kontroversiellt rent politiskt.
Men det första man måste acceptera om man ska syssla med Coin är att motståndaren i huvudsak är nätverksorganiserad. Det andra är att center of gravity (tyngdpunkten?) är befolkningen.
(Ett bra exempel på hur det går när man inser det första men inte det andra kan man få om man kikar på den gamla klassikern Slaget om Alger.) Av ovanstående faller ut att våldsanvändningen måste vara av kirurkisk karaktär. Eller åtminstone ganska tidigt i konflikten sträva efter den karaktären. Det är det enda som upplevs som acceptabelt hos befolkningen.
Problemet som infinner sig är att man står vid operationsbordet med ett bredsvärd (armén) istället för en skalpell. Därav kommer den senaste tidens all tekniska innovationer, främst på skydd och underrättelse sidan, men även avseende ammunition med begränsad verkan på tredje man. Allt för att göra bredsvärdet mer skalpellikt.
Men det är här man inte får gå vilse: jag vill hellre bli opererad av en duktig kirurg med bredsvärd än en klåpare med skalpell.
Det är där som targetingprocessen kommer in. Den symboliserar kirurgikunskapen i liknelsen ovan. Processen består till största del av metoder för att inhämta, hantera och analysera information (underrättelseverksamhet!). Sen klär man bara på lite möten där man bestämmer vem, var, när och i vilket syfte det skall angripas. Därefter knyter man en resurs till det hela och utför angreppet. Efter insats sker utvärdering och planering för hur man skall gå vidare ; dvs man är tillbaka i början med underrättelsevsht igen. Observera att det inte alltid handlar om att nedkämpa motståndaren, det kan även handla om tex ekonomiska insatser mot neutrala eller vänliga element för att uppnå ett givet syfte. Det väsentliga i kråksången är att processen tillåter oss att syssla med kirurgi istället för medeltida svärdsfäktning.

Skulle vilja loopa tillbaka lite till påståendet ovan om att tyngdpunkten i Coin är befolkningen och dess betydelse när motståndaren är nätverksorganiserad. Vi har på lite olika händer och fötter där hemma skrattat lite hånfullt (även jag!) åt begreppet attacking the network" , och sagt att de tdär är inget för oss, vi uppträder ju bara i minre förband i våra insatsområden. Skytteplutonen på patrull kan inte ta sig an hela nätverk utan för oss skulle det främst handla om hur man överlever en IED attack eller eldöverfall. Och så började vi öva road clearence och VP-check som tokar. Så långt allt väl. Det där är helt nödvändigt naturligtvis i en miljö som Afghanistan.
Men det går inte att stanna där tankemässigt. Det där är inte kirurgi. Det är i bästa fall en ursinnig bredsvärdsduell och i sämsta fall en tornique ditsatt av stridsparskamraten.
Det som krävs är att hela nätverket bekämpas. Bilderna nedan är hämtade ur en mycket läsvrd artikel av en överstelöjtnant som jobbar här på skolan. De är står naturligtvis inte för sig själv utan för att fullt ut förstå dem behöver man läsa hela artikeln på 9 sidor, men jag visar dem ändå då de åskådliggör hur befolkningens inställning påverkar the targeting window:

Gapet mellan tröskelvärdet för de amerikanska styrkorna(grön strckad linje) och befolkningen(blå streckad linje) symboliserar avsaknaden av förtroende mellan dessa. Som synes sker det mesta som motståndaren gör (röd linje) ovanför befolkningens tröskelvärde för upptäckt; dvs folk vet vad som, eller åtminstone att nåt är på gång i området. Förtroendegapet gör dock att de amerikanska styrkorna hade små möjligheter att få reda på detta annat än när själva attacken skedde.

På denna bild har gapet mellan den gröna och blå linjen minskat: Stor del av befolkningen har nu förtroende för eller är vänligt inställt till US stryrkorna. Det innebär att många fler tillfällen ges till insats mot motståndarens attack redan på planerings och förberedelsestadiet; den röda linjen går över den gröna på flera ställen. På vissa ställen når den även över den svarta streckade linjen som kan sägas represetera ROE-kriterier eller tillräckligt starka bevis för att rättfärdiga våldsinsats. Som synes så ges på detta sättet även högre förband möjlighet att verka mot motståndaren till skillnad mot bilden ovan där det egentligen bara de lägsta enheterna som kunde verka.
Klon i det hela är alltså att all verksamhet måste genomföras med effekten på befolkningen som fond. All vsht behöver nödvändigtvis inte syfta till att förbättra detta föhållande, men det får inte försämra detta.

De vita rutorna innhåller konkreta åtgärder som vidtas för att föra "striden" på alla förbandsnivåer samtidig för att på så sätt attacking the network. 

 Jag har inte hittat nåt sätt att bifoga den som en fil här på bloggen så om ni är intresserade så hör av er så mailar jag den. En del av er (viss MSS personal) kommer att få den på mail utan att ni ber om det... :-)