En av de nutida stora hjältarna häröver är General (Ret) David Petraeus. Sedemera CIA chef. Nyligen avgången pga otrohetsaffär.
Detta är något som man lite till mans har svårt att hantera. Petraeus anses vara den som vann slaget om Baghdad och i förlängningen hela COIN kampen i IRAK. Alla jag har pratat med har bara gott attt säga om honom. Lite som en amerikansk "Ulf Henriksson". En sjujäkla karl helt enkelt.
Sen kom det här med otrohetsaffären. I den befattningen han hade då; CIA chef, så hade han ju inte gjort något fel eftersom CIA är en civil myndighet och otrohet inte är ett brott i det civila USA. Till skillnad från det militära USA. Försvaret har delvis egna lagar och otrohet är olagligt.
Därmed blir det helt plötsligt lite svårt för folk att öppet fortsätta gilla Petraeus. Fast jag tycker det verkar på de flesta att de ändå tycker att det kanske inte gjorde så jätte mycket. "Det är förjäkligt.. men han är ändå en bra karl." Amerikaner är över lag ganska pragmatiska av sig om jag får karaktärisera dem.
Ibland skyndar man sig dock att lägga till nåt om det orättvisa i alla karriärer som tagit slut under hans befäl till följd av otrohet och så går han själv och gör det.
Hela den här affären har i alla fall skakat om armén ganska rejält.
Utan att för den sakens skull propagera för otrohet så tycker jag att man inte kan ha andra lagar för sina väpnade styrkor än för samhället i övrigt. Undantaget möjligen tilläggslagar i händelse av ofred.
Den officiella armén pratar väldigt mycket om ethics och man har formulerat 7 army values som dess personal skall leva upp till. Loyalty, Duty, Respect, Selfless Service, Honor, Integrity, and Personal Courage (undrar var ÖRA kom ifrån...)
Det fascinerande är att det går att använda ord som honor(ära) på ett seriöst sätt här. Hemma skulle folk dra lite överseende på munnen om man började yra om sånt. Men sånt går hem fullt ut här. Selfless Service är ockå nåt som är så stort att vi nog inte kan fatta det riktigt. Alla som jobbar med nåt som syftar till att skydda andra ses som hjältar. Kanske inte så jättekonstigt i ett land med mycket liten tradition av kollektiv verksamhet. Var och en är sin egen lyckas smed och har oftast fullt upp med att skaffa mat på bordet. Att ta hand om varandra ... nje.. inte så mycket, man har ju fullt upp med sig själv. Så de som ändå gör något i det allmännas intresse uppskattas och ses som lite mer moraliskt högstående än gemene man.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar