Det har snackats endel här om att man skulle införa nya fystest på sistone. Tanken var att de nya skulle börja gälla i oktober. Ett nytt test finns framtaget men nu i dagarna har man beslutat att skrota det nya testet och fortsätta arbetet med att ta fram ett nytt.
Det nya testet var två delat; en gång om året skulle man göra själva FYSTESTET och en gång om året göra ett sk Combat Readiness Test (CRT).
Fystetstet kan ni läsa om på:
http://www.armytimes.com/news/2011/07/army-can-you-pass-new-pt-test-072411w/
CRT info finns på:
http://www.armyprt.com/acrt/index.shtml
Enligt en armétidning jag läste så var anledningen till att slopa fystestet att det inte visade nåt annat än det som redan finns. CRT däremot var alla väldigt förtjusta i det, men det föll av budgettekniska skäl. Det skulle bli för dyrt med testutrustning tydligen. Bla skulle en ny standardiserad hinderbana byggas.
Istället skall man nu försöka utveckla ett enklare test som ändå mäter motsvarande saker som CRT. Arbetet med det nya systemet börjar i oktober; när det skrotade systemet skulle börja gälla, och nån tidsplan när det hela skall vara klart är inte presenterad än.
Så det är bara till att fortsätta springa, göra armhävningar och situps enligt APFT konceptet så länge...
För den som är nyfiken på crossfit kan följande sida rekomenderas:
http://crossfit.com/
Kika ute i vänstermarginalen efter Exercises & Demos. Där kan man se hur de mer komplexa övningarna går till. Det finns riktigt bra instruktionsvideor till olympiska och sk "power" lyft bla.
Crossfitsystemet är att det är uppbyggt kring en fyradagars cykel: träna tre dagar, vila en, träna tre dagar, vila en osv. Men det kommer ni se om ni surfar runt lite på sidan.
(Det lär finnas en svensk crossfit sida också. crossfit.se)
Läs också
http://journal.crossfit.com/2007/04/understanding-crossfit-by-greg.tpl
och
http://journal.crossfit.com/2002/10/what-is-fitness-by-greg-glassm.tpl
Speciellt den sista artikeln är intressant tycker jag. Läs och berätta hur ni ser på det hela!
Jag ska åka på helgsemester till Savannah igen. BAda, sola, slappa och ta det lugnt!
En svensk officers betraktelser från Ft Benning, the home of the Infantry
torsdag 30 augusti 2012
onsdag 29 augusti 2012
Fys
På den här sidan Atlanten är fysisk förmåga mycket högre värderad än hos oss. Det är nästan så att det verkar vara = ledarskap. Punkt. Dvs ledarskap är 80 % fysisk förmåga och sen är det inte så mycket mer med det.
Naturligtvis överdriver jag, men som så mycket annat här i det stora landet i väst så är det "ytan" och det som kan mätas som räknas.
Märkligt nog så står jag mig för första gången i min militära karriär ganska bra rent fysiskt sett på en kurs. Hemma har jag väl som bäst varit medelbra. Här är jag väl medel + eller så. Och så mycket bättre har jag väl inte blivit så det säger nog mer om "dom" än mig.
Detta är alltså ännu en av alla motsägelserna här: Fys är viktigt, men de är inte överdrivet bra på det...
Hur som helst, det var min lilla betraktelse, nu över till själva fysen.
Chefen är ansvarig för fysen. Alla fysar varje dag. Inget händer före 9 om man inte har bra skäl för det. Väldigt bra. Eller rättare sagt, fysar gör man trots att man inte har tid, man minskar bara tiden för dusch och frukost. Naturligtvis förekommer det dagar när man inte fysar. Idag till exempel. Sent igår kom ett sms (orderväg!?!) att vi inte hade fys idag. Ingen förklaring. Men jag tror att det var för att vår lärare (=chefen) inte kunde av en eller annan anledning och enligt resonemanget ovan; fys= ledarskap, så blev det inget.
Vad fysen består av varierar naturligtvis kraftigt. Det är helt upp till chefen återigen även om "big army" har ett koncept naturligtvis. (Big Army har koncept för ALLT.)
Vi har inte fått nån riktig utbildning i konceptet, men lite har jag snappat upp:
Tidigare hade man nåt som hette Daily Seven som motsvarade vår BRAK ungefär. Detta användes som uppvärmning eller styrkemoment i varje fyspass. Eller det var tänkt så i alla fall.
Nu har man ersatt Daily Seven med ett nytt koncept som är mer inriktat på rörlighet och "skill development". Verkar väldigt genomtänkt faktiskt. Delar av konceptet verkar vara baserat på "full range of movements"-konceptet. Och i övrigt så är det genomsyrat av funktionella rörelser med ett uttalat syfte och inte bara gå ut på att göra en miljard armhävningar.
(Men... vår BRAK är också genialisk. Problemet var ju bara att jag inte fattade det som fänrik och löjtnant; när man faktiskt hade som arbetsuppgift att genomförda BARK med soldaterna.)
Själva fyspasset sen är som sagt väldigt beroende på vem som bestämmer. Rent generellt verkar man vara mer för korta distanser när det gäller löpning än vad vi är vana med, men å andra sidan springer de fort som fan då.
I vår klass kör vi crossfit.Vår lärare gillar det konceptet och framför allt har vi en kille i klassen som tävlar i crossfit så han har fått uppgiften att lägga upp träningen. Han gör ett superjobb! Vi svettas duktigt varje pass, men han har en bra plan och vet vad han sysslar med.
Möjligen skulle han hålla igen en del killar lite när det gäller vikt; vi har redan en ryggskada pga för mycket på skivstången i nån power- / olympic lift övning (knäböj, marklyft, ryck (snatch), stöt (Clean Jerk) mfl).
Som tur är har jag tidigare kört en hel del crossfit, så jag har rätt skaplig teknik på de där övningarna och i egenskap av att var näst äldst i klassen så känner jag ingen press att lasta på för mycket på stången. Övningarna är jobbiga ändå. Och det ÄR viktigare att göra 5 korrekta djupa knäböj med 50 kg skivstång på raka armar än två på 70 kg med darrande böjda armar och överdriven svank och ryggskada som följd...
Vad gäller fystester så har jag ju skrivit endel tidigare. Det som kan tilläggas är att vägning och mätning av kroppsfett ingår också. BMI och % kroppsfett räknas ut och är man inte inom gränsvärdena blir man satt under övervakning och måste genomföra nya mätningar varje månad tror jag. Visar man inte upp en positiv trend så kan man till och med få sparken. Kan inte alla detaljer kring det där. Vi utländska officerare fick inte vara med när kursen vägdes och mätts. Kanske tur det... ;-)
Naturligtvis överdriver jag, men som så mycket annat här i det stora landet i väst så är det "ytan" och det som kan mätas som räknas.
Märkligt nog så står jag mig för första gången i min militära karriär ganska bra rent fysiskt sett på en kurs. Hemma har jag väl som bäst varit medelbra. Här är jag väl medel + eller så. Och så mycket bättre har jag väl inte blivit så det säger nog mer om "dom" än mig.
Detta är alltså ännu en av alla motsägelserna här: Fys är viktigt, men de är inte överdrivet bra på det...
Hur som helst, det var min lilla betraktelse, nu över till själva fysen.
Chefen är ansvarig för fysen. Alla fysar varje dag. Inget händer före 9 om man inte har bra skäl för det. Väldigt bra. Eller rättare sagt, fysar gör man trots att man inte har tid, man minskar bara tiden för dusch och frukost. Naturligtvis förekommer det dagar när man inte fysar. Idag till exempel. Sent igår kom ett sms (orderväg!?!) att vi inte hade fys idag. Ingen förklaring. Men jag tror att det var för att vår lärare (=chefen) inte kunde av en eller annan anledning och enligt resonemanget ovan; fys= ledarskap, så blev det inget.
Vad fysen består av varierar naturligtvis kraftigt. Det är helt upp till chefen återigen även om "big army" har ett koncept naturligtvis. (Big Army har koncept för ALLT.)
Vi har inte fått nån riktig utbildning i konceptet, men lite har jag snappat upp:
Tidigare hade man nåt som hette Daily Seven som motsvarade vår BRAK ungefär. Detta användes som uppvärmning eller styrkemoment i varje fyspass. Eller det var tänkt så i alla fall.
Nu har man ersatt Daily Seven med ett nytt koncept som är mer inriktat på rörlighet och "skill development". Verkar väldigt genomtänkt faktiskt. Delar av konceptet verkar vara baserat på "full range of movements"-konceptet. Och i övrigt så är det genomsyrat av funktionella rörelser med ett uttalat syfte och inte bara gå ut på att göra en miljard armhävningar.
(Men... vår BRAK är också genialisk. Problemet var ju bara att jag inte fattade det som fänrik och löjtnant; när man faktiskt hade som arbetsuppgift att genomförda BARK med soldaterna.)
Själva fyspasset sen är som sagt väldigt beroende på vem som bestämmer. Rent generellt verkar man vara mer för korta distanser när det gäller löpning än vad vi är vana med, men å andra sidan springer de fort som fan då.
I vår klass kör vi crossfit.Vår lärare gillar det konceptet och framför allt har vi en kille i klassen som tävlar i crossfit så han har fått uppgiften att lägga upp träningen. Han gör ett superjobb! Vi svettas duktigt varje pass, men han har en bra plan och vet vad han sysslar med.
Möjligen skulle han hålla igen en del killar lite när det gäller vikt; vi har redan en ryggskada pga för mycket på skivstången i nån power- / olympic lift övning (knäböj, marklyft, ryck (snatch), stöt (Clean Jerk) mfl).
Som tur är har jag tidigare kört en hel del crossfit, så jag har rätt skaplig teknik på de där övningarna och i egenskap av att var näst äldst i klassen så känner jag ingen press att lasta på för mycket på stången. Övningarna är jobbiga ändå. Och det ÄR viktigare att göra 5 korrekta djupa knäböj med 50 kg skivstång på raka armar än två på 70 kg med darrande böjda armar och överdriven svank och ryggskada som följd...
Vad gäller fystester så har jag ju skrivit endel tidigare. Det som kan tilläggas är att vägning och mätning av kroppsfett ingår också. BMI och % kroppsfett räknas ut och är man inte inom gränsvärdena blir man satt under övervakning och måste genomföra nya mätningar varje månad tror jag. Visar man inte upp en positiv trend så kan man till och med få sparken. Kan inte alla detaljer kring det där. Vi utländska officerare fick inte vara med när kursen vägdes och mätts. Kanske tur det... ;-)
tisdag 28 augusti 2012
Block A1 snart klart
Gjorde min OPORD brief idag. Det gick ganska bra. Problemet är bara att det tog för lång tid. För mig som för alla andra; tror inte vi haft en enda som hållit tiden än. Vi har 45 min på oss att komma till våran Decisive Point. Vad som ska briefas innan dess är inte valfritt utan det finns en mall som skall följas.
Det finns två varianter att krympa tiden;
1 prata snabbare
2 minska detaljerna
Den första varianten är svår, jag är ju svensk för bövelen...
Den andra är vansklig för saknas för många eller fel detalj så dras det för många poäng...
Vad vi fått för poäng eller "grade" på briefen har vi inte fått veta än. Om vi får det innan examen vet jag inte heller. Men det visar sig väl.
Allt poängsätts. Så här långt har det gått rätt bra på de tre Quis vi haft, men de har å andra sidan inte varit så svåra:
Test metodiken består av 1X2 frågor, fill-in-the gap, rita en symbol eller svara på en fråga med en enkel mening.
Fast å andra sidan måste man plugga rejält för att nöta in allt. Oftast olika minnesramsor eller definitioner. Och jag antar att det också representerar någon form av kunskap...
Det finns två varianter att krympa tiden;
1 prata snabbare
2 minska detaljerna
Den första varianten är svår, jag är ju svensk för bövelen...
Den andra är vansklig för saknas för många eller fel detalj så dras det för många poäng...
Vad vi fått för poäng eller "grade" på briefen har vi inte fått veta än. Om vi får det innan examen vet jag inte heller. Men det visar sig väl.
Allt poängsätts. Så här långt har det gått rätt bra på de tre Quis vi haft, men de har å andra sidan inte varit så svåra:
Test metodiken består av 1X2 frågor, fill-in-the gap, rita en symbol eller svara på en fråga med en enkel mening.
Fast å andra sidan måste man plugga rejält för att nöta in allt. Oftast olika minnesramsor eller definitioner. Och jag antar att det också representerar någon form av kunskap...
lördag 25 augusti 2012
Nesting Concept
Tänkte beskriva lite om hur man jobbar med uppgifter och syften här borta. Det är helt annorlunda än hos oss.
Förband får uppgifter uttryckta som Tasks & Purposes.
Uppgifterna finns också i en lista, precis som hos oss. Uppgifterna är antingen specifika, essentiella ? (essential) eller underförstådda (implied).
Så långt inga konstigheter. Lika. Nästan.
Syftena skiljer sig lite däremot i avseendet att de inte kan formuleras hur som helst utan de finns också i en lista; exempel på syften är Allow..., Protect.., Enable...osv.
Det viktigaste av task & purpose är det senare. Purpose. Syftet.
Konceptet att jobba med syften kallas Nesting. Nesting så som i verbet to nest = bygga bo, foga samman, länka... ja ni fattar.
Och det är just det man gör med dem.
Processen börjar med att chefen formulerar sitt uppdrag utifrån de uppgifter och syften denne fått, detta kallas restated mission. Detta är punkt 2 i 5 punktsordern. Uppdraget (mission) är alltså INTE samma sak som uppgift (task). Fast de skiljer å andra sidan inte så mycket oftast men ändå; det är inte en ordagrann återgivning av tilldelad avgift.
Utifrån det uppdrag chefen anser sig ha bestämmer denne vad som är decisive point för uppdraget. Med decisive point menas det som måste uppnås för att uppdraget ska lyckas.
Förband får uppgifter uttryckta som Tasks & Purposes.
Uppgifterna finns också i en lista, precis som hos oss. Uppgifterna är antingen specifika, essentiella ? (essential) eller underförstådda (implied).
Så långt inga konstigheter. Lika. Nästan.
Syftena skiljer sig lite däremot i avseendet att de inte kan formuleras hur som helst utan de finns också i en lista; exempel på syften är Allow..., Protect.., Enable...osv.
 |
| De två översta rutorna; Effects on Enemy/ Friendly Forces är Tasks. Mitten rutan är en blandning av stridssätt, metoder och ja.. jag vet inte.. det går inte riktigt att överföra på vår terminologi. Längst ner är syftena. |
Konceptet att jobba med syften kallas Nesting. Nesting så som i verbet to nest = bygga bo, foga samman, länka... ja ni fattar.
Och det är just det man gör med dem.
Processen börjar med att chefen formulerar sitt uppdrag utifrån de uppgifter och syften denne fått, detta kallas restated mission. Detta är punkt 2 i 5 punktsordern. Uppdraget (mission) är alltså INTE samma sak som uppgift (task). Fast de skiljer å andra sidan inte så mycket oftast men ändå; det är inte en ordagrann återgivning av tilldelad avgift.
Utifrån det uppdrag chefen anser sig ha bestämmer denne vad som är decisive point för uppdraget. Med decisive point menas det som måste uppnås för att uppdraget ska lyckas.
Detta något skall uppnås av en av förbandets underenheter; denna benämns Decisive Operation (DO). Övriga underenheter är Shaping Operations (SO) och skall möjliggöra att DP uppfylls.
Nu börjar själva nestingen (översätts väl bäst ungefär: länka). I vertikal planet; dvs uppifrån och ner.
Underenheten som är DO får nu SAMMA syfte (purpose) som förbandet har. Underenhetens uppgift (Task) skapas utfifrån högre förbands DP.
Övriga, SO, får syften och uppgiftersom stödjer DO. Alla underenheterna i sin tur gör om processen ovan och för DO är det bara att överföra syftet rakt ner till sin egen DO. För SO utses en DO som ska uppfylla syftet med deras strid.
Så fortsätter det hela vägen ner till plutonsnivå i alla fall. I vissa fall ännu lägre.
Uppgifter (tasks) däremot länkas inte. Om t ex kompaniet har uppgiften att SEIZE (ungefär TA) i syfte att skydda något så kan kompaniets DO-pluton få uppgiften CLEAR (rensa) men fortfarande i syfte att skydda detta något.
Följden av ovanstående blir att om Div A skall uppnå syfte X så finns det i slutändan en pluton som har samma syfte. Alla andra plutoner i divisionen löser "stödjande" uppgifter så att DO kan lösa sin uppgift och därmed uppnå divisionens syfte med striden.
Hmmm... nesting... leder tankarna till.... vad var det nu det hette.. hmmm
JO! jag har det!
SYNCRONIZE !!!!
:-)
Underenheten som är DO får nu SAMMA syfte (purpose) som förbandet har. Underenhetens uppgift (Task) skapas utfifrån högre förbands DP.
Övriga, SO, får syften och uppgiftersom stödjer DO. Alla underenheterna i sin tur gör om processen ovan och för DO är det bara att överföra syftet rakt ner till sin egen DO. För SO utses en DO som ska uppfylla syftet med deras strid.
Så fortsätter det hela vägen ner till plutonsnivå i alla fall. I vissa fall ännu lägre.
Uppgifter (tasks) däremot länkas inte. Om t ex kompaniet har uppgiften att SEIZE (ungefär TA) i syfte att skydda något så kan kompaniets DO-pluton få uppgiften CLEAR (rensa) men fortfarande i syfte att skydda detta något.
Följden av ovanstående blir att om Div A skall uppnå syfte X så finns det i slutändan en pluton som har samma syfte. Alla andra plutoner i divisionen löser "stödjande" uppgifter så att DO kan lösa sin uppgift och därmed uppnå divisionens syfte med striden.
 |
| Nesting concept. De små "hattarna" över förbandssymbolerna anger DO/ SO. Dubbelhatt = DO. |
JO! jag har det!
SYNCRONIZE !!!!
:-)
fredag 24 augusti 2012
Helgmys...
Kompanifasen på kursen består av fyra applex. Nästa vecka avslutas den första fasen med prov och "orderbriefs".
Provet är på måndag och redovisningsschemat publiceras på måndag. Såååå... I helgen ska jag färdigställa min OPORD och plugga för prov. Beräknar att det tar 12-15 timmar. Kul va? Vad ska ni göra?
Nå, vad kan ta så lång tid att förbereda? Tja en stridsplan (Course of Action), en eldplan, lite olika oleat, och formulera uppgifter (i detalj; vilken grupperingsform använder 1 grupp 2. plut vid anfallet mot, hur mycket ammuniton använder de osv) till förbandet osv. Fast mycket tid kommer gå till att föröva redovisningen. Den tar ca 45 min. Det är inte bara planen som sådan, utan också själva framförandet poängsätts. Så det gäller att kunna sin plan mer eller mindre utantill. Det här anfallet har fem faser så det är lite att hålla reda på.
Som jag beskrev ovan och även i tidigare inlägg så planerar kompanichefen mycket mer detaljerat här. Ner till enskilda vapenserviser och grupper.
Återigen denna synkronisering. När jag berättar att vi inte gör det utan coordinerar så tittar de så där konstigt på en som man är den pinsamma kusinen från landet.
Men det är för att de inte förstår storheten i uppdragstaktik :-) Men förhoppningsvis kommer de göra det så småningom när deras nya doktrin slår igenom...
I Field Manuals står det överallt att initiativ (märk väl: "diciplined initiativ") skall upmuntras osv. Problemet är bara att så här långt måste jag säga att jag inte sett eller hört något faktiskt stödjer ett sådant beteende.
Vidare framhålls att man inte ska uppfylla planen utan syftet, men i nästa andetag så framhålls vikten av att få alla detajer på plats så maskineriet ska fungera enligt plan. Jag får inte ihop det hela.
Problemet är att jag inte sett hur det ser ut när en plan effektueras i verkligheten så jag vet inte om jag bara fått allt om bakfoten. Tyvärr är det här en"gentlemans course" så vi kommer inte göra nåt praktiskt moment.
Nåja, jag kommer nog klura ut nåt bra över helgen. Stridsidén är klar och en "swedishstyle-kompaniorder" är lite löst formulerad. Jag ska bara få med alla små detaljer. Det ska nog gå bra.
(Så småningom ska jag skriva om några saker som de är bra på häröver och som vi kanske borde influeras mer av. Måste bara klura lite mer på dem.)
Provet är på måndag och redovisningsschemat publiceras på måndag. Såååå... I helgen ska jag färdigställa min OPORD och plugga för prov. Beräknar att det tar 12-15 timmar. Kul va? Vad ska ni göra?
 |
| Ett exempel på en Briefing Board. Den används för att presentera produkterna från planeringen och utgör själva stommen för själva ordergivningen. |
Som jag beskrev ovan och även i tidigare inlägg så planerar kompanichefen mycket mer detaljerat här. Ner till enskilda vapenserviser och grupper.
Återigen denna synkronisering. När jag berättar att vi inte gör det utan coordinerar så tittar de så där konstigt på en som man är den pinsamma kusinen från landet.
Men det är för att de inte förstår storheten i uppdragstaktik :-) Men förhoppningsvis kommer de göra det så småningom när deras nya doktrin slår igenom...
I Field Manuals står det överallt att initiativ (märk väl: "diciplined initiativ") skall upmuntras osv. Problemet är bara att så här långt måste jag säga att jag inte sett eller hört något faktiskt stödjer ett sådant beteende.
Vidare framhålls att man inte ska uppfylla planen utan syftet, men i nästa andetag så framhålls vikten av att få alla detajer på plats så maskineriet ska fungera enligt plan. Jag får inte ihop det hela.
Problemet är att jag inte sett hur det ser ut när en plan effektueras i verkligheten så jag vet inte om jag bara fått allt om bakfoten. Tyvärr är det här en"gentlemans course" så vi kommer inte göra nåt praktiskt moment.
Nåja, jag kommer nog klura ut nåt bra över helgen. Stridsidén är klar och en "swedishstyle-kompaniorder" är lite löst formulerad. Jag ska bara få med alla små detaljer. Det ska nog gå bra.
(Så småningom ska jag skriva om några saker som de är bra på häröver och som vi kanske borde influeras mer av. Måste bara klura lite mer på dem.)
tisdag 21 augusti 2012
Tewt
Tactical Exercise Without Troops. Dagens äventyr har varit en rek i terrängen där vårt applex utspelar sig. Terrängen medgav, som vanligt, både mer och mindre än kartreken gav vid handen. Så nu måste vissa detaljer ändras i motståndar bedömningen.
Vilket innebär mer kvällsjobb för den stackars eleven. Snyft.
Vilket innebär mer kvällsjobb för den stackars eleven. Snyft.
fredag 17 augusti 2012
Intensiv vecka
Nu är vi igång ordentligt med kursen. Det är mycket att göra. Långa dagar i skolan; 05.30 -16 eller 17 tiden varje dag. "Läxa" eller hemstudier om man så vill varje dag, som tar nånstans mellan 1-3 timmar beroende på innehåll och ambitionsnivå. Därför har jag inte riktigt haft kraft nog att skriva så mycket här i veckan.
Kursen är uppdelad i två faser; en kompanidel om ungefär 20 veckor och en bataljonsdel om lika lång tid. Kompanifasen består av 4 olika applex; olika förbandstyper och olika typer av operationer varje gång. Det sista applexet är den sk "Battle Forge": heldagsexaminationen där man har sex timmar på sig att bryta ner en bataljonsorder och sen förbereda sin ordergivning. Sen genomför man ordergivningen för en annan SGI än sin egen.
Just nu har vi gott om tid och går igenom metoder och ordergivningsformat parallellt med att vi planerar. Vi "spelar" med ett förstärkt airassault kompani mot en försvarsberedd pv-kanonförstärkt och nedgrävd skyttepluton. Ramen är ett divisionsanfall. Fast vi bara gjort en snabbanalys av uppgiften, gett en WarnO och gjort tg bedömning (steg 1 och 2 i IPB) än står det klart att en central del i applexet är en "breach".
Just breaching är man nästan barnsligt förtjusta i här. Breaching såsom i bräsch genom ett hinder; stormhinder, minering eller liknande.Och ska man träna sig att synkornisera förband och funktioner så är det ju ett bra typfall. (Kanske vi borde fundera lite på hemma; är minbrytning nåt som man gör lite sådär hipp-som happ...kan inte minnas att det berörts mer än som en riktlinje, typ, i nån order eller så...)
Här kan man kanske skymta en skillnad i sättet att strida jämfört med hur vi tänker. Vi manövrerar väldigt mycket mer med våra lägre förband än vad man gör här. Kanske beror det i och för sig att i den storsvenska armén så är bataljon numera ett "högre" förband. I våra applex här är det knappt så att brigaderna manövrerar nåt vidare. Snarare är det divisionerna...
Man har en väldigt direkt approach. Finns det en motståndare skall denne slås. Typ.(Därav dessa ständiga breachings) Läser man Field Manuals(FM) är destroying the enemy en väldigt central del i det mesta.
Intressant är den nya amerikanska doktrinen Unified Land Operations som ersätter deras Full Spectrum Operations.
Vi fick en kort genomgång på den härom dagen och en del skillnader belystes. Bla inför man nu Mission Command som ledningsfilosofi/ modell.
Vad det innebär har man säkert klart för sig på högre nivå, men vad det konkret skulle innebära för förändringar på companinivå är inget som är kommunicerat än som jag förstod.
Den lilla diskussion vi hade om det hela kretsade mest kring initiativets betydelse. Min reflektion av det jag hörde är att man har endel att jobba på innan man får en atmosvär/ anda/ förhållningssätt som stödjer och uppmuntrar initiativ. Åtminstone så som vi känner ordet.
Och förresten hur förhåller sig initiativ till att synkronisera? Det ska jag filosofera vidare på.
Som ni märker har jag lite, men bara lite ;-) svårt för synkronisera-begreppet. Jag gillar mer vårat samordna... Fast det råder inget som helst tvivel på att de är VÄLDIGT bra på att synkronisera sina stridskrafter här borta...! Det är bara det att enligt min åsikt så är det bara den som har stora resurser som kan tillåta sig att i första hand sträva efter att förverkliga planen istället för att i första hand uppnå avsikter. Därför tror jag inte det är nåt för oss att ta efter. (Säg gärna emot mig om ni har några bra funderingar i ämnet!)
Kursen är uppdelad i två faser; en kompanidel om ungefär 20 veckor och en bataljonsdel om lika lång tid. Kompanifasen består av 4 olika applex; olika förbandstyper och olika typer av operationer varje gång. Det sista applexet är den sk "Battle Forge": heldagsexaminationen där man har sex timmar på sig att bryta ner en bataljonsorder och sen förbereda sin ordergivning. Sen genomför man ordergivningen för en annan SGI än sin egen.
Just nu har vi gott om tid och går igenom metoder och ordergivningsformat parallellt med att vi planerar. Vi "spelar" med ett förstärkt airassault kompani mot en försvarsberedd pv-kanonförstärkt och nedgrävd skyttepluton. Ramen är ett divisionsanfall. Fast vi bara gjort en snabbanalys av uppgiften, gett en WarnO och gjort tg bedömning (steg 1 och 2 i IPB) än står det klart att en central del i applexet är en "breach".
Just breaching är man nästan barnsligt förtjusta i här. Breaching såsom i bräsch genom ett hinder; stormhinder, minering eller liknande.Och ska man träna sig att synkornisera förband och funktioner så är det ju ett bra typfall. (Kanske vi borde fundera lite på hemma; är minbrytning nåt som man gör lite sådär hipp-som happ...kan inte minnas att det berörts mer än som en riktlinje, typ, i nån order eller så...)
Här kan man kanske skymta en skillnad i sättet att strida jämfört med hur vi tänker. Vi manövrerar väldigt mycket mer med våra lägre förband än vad man gör här. Kanske beror det i och för sig att i den storsvenska armén så är bataljon numera ett "högre" förband. I våra applex här är det knappt så att brigaderna manövrerar nåt vidare. Snarare är det divisionerna...
Man har en väldigt direkt approach. Finns det en motståndare skall denne slås. Typ.(Därav dessa ständiga breachings) Läser man Field Manuals(FM) är destroying the enemy en väldigt central del i det mesta.
Intressant är den nya amerikanska doktrinen Unified Land Operations som ersätter deras Full Spectrum Operations.
Vi fick en kort genomgång på den härom dagen och en del skillnader belystes. Bla inför man nu Mission Command som ledningsfilosofi/ modell.
Vad det innebär har man säkert klart för sig på högre nivå, men vad det konkret skulle innebära för förändringar på companinivå är inget som är kommunicerat än som jag förstod.
Den lilla diskussion vi hade om det hela kretsade mest kring initiativets betydelse. Min reflektion av det jag hörde är att man har endel att jobba på innan man får en atmosvär/ anda/ förhållningssätt som stödjer och uppmuntrar initiativ. Åtminstone så som vi känner ordet.
Och förresten hur förhåller sig initiativ till att synkronisera? Det ska jag filosofera vidare på.
Som ni märker har jag lite, men bara lite ;-) svårt för synkronisera-begreppet. Jag gillar mer vårat samordna... Fast det råder inget som helst tvivel på att de är VÄLDIGT bra på att synkronisera sina stridskrafter här borta...! Det är bara det att enligt min åsikt så är det bara den som har stora resurser som kan tillåta sig att i första hand sträva efter att förverkliga planen istället för att i första hand uppnå avsikter. Därför tror jag inte det är nåt för oss att ta efter. (Säg gärna emot mig om ni har några bra funderingar i ämnet!)
Kort om Ft Benning
Tänkte berätta lite om Ft Benning. en amerikansk militärbas är ju lite annorlunda än ett svenskt regemente.
Basen är stor. Riktigt stor. För att komma dit tar man Interstate 185 ( 4 filig motorväg). Den fortsätter in på basen men blir lite mindre. Bara två filig.
Vakten ( det finns tre st) har fem parallella insläpp där man kollar ID på alla. Numera är säkerhetsklassen sådan här att man får komma in bara man har foto-id. Man behöver alltså inte vara "behörig" på nåt sätt.
Väl inne finns det i stora drag tre större områden: Main Post, Sand Hill och.... Min kurs håller till på Main Post.
Här finns också Jump School, ett sjukhus i samma storlek som St Görans ungefär, lika många bensinmackar som i Skövde och ett litet köpcentrum. Och en hel hög militära förband såklart.
Allt blandat huller om buller. Rent militära installationer med militär mtrl är givetvis inhängnade, men blandningen av civilt och militärt är häftig. Basen är som en liten stad i sig.
Många anställda bor här inne och det finns skolor, dagis och lekplatser.
Jump school förtjänar en liten kommentar. Eller rättere sagt hopptränings faciliteterna. Själva skolan har jag ingen koll på, men som sagt; utbildningsannordningarna!
Ni vet hopptornET (singularis) i Karlsborg, det med linbanorna. Jag tror jag har sett ett femtontal sådana här. Ett gäng stolplador med "gungor" för landningsträning (jmfr hopphallen) och två stora torn som man hissar upp färdigutvecklade kalotter i och släpper hopparen från uppskattningsvis 60-70 m finns också! Häftigt!
Egen flygplats finns så klart och på övnings- och skjutfältet finns flera stora och små landningsbanor.
I övrigt finns skjutbanor, hinderbanor och fysanordningar i mängder. Speciellt "pull-ups bars" finns precis överallt.
Kl sex till halv åtta är PT-hours. Då gäller 15 mph inne på basen. Då är allla MP ute och ger folk böter. Toleransen är noll och intet; 16 mph ger böter säger de. Än så länge har jag klarat mig. Jag har en Jeep Cherokee med manuell växellåda och det går bara att hålla 15mph på tvåan.Får man av obetänksamhet i trean så går det för snabbt...
Hur som helst har jag inte så många bilder från basen än men jag ska lägga upp några så snart jag kan.
 |
| Livgardet har en rondell, P4 en järnvägsviadukt, Ft Benning en kombinerad motorvägstrafikplats-monument med fyra STORA statyer, ett 20 tal flaggstänger och tio fontäner... Flaggorna och fontänerna är strax utanför bild på båda sidor. Den glada kollegan är kapten Comel från Brasilien. |
Vakten ( det finns tre st) har fem parallella insläpp där man kollar ID på alla. Numera är säkerhetsklassen sådan här att man får komma in bara man har foto-id. Man behöver alltså inte vara "behörig" på nåt sätt.
Väl inne finns det i stora drag tre större områden: Main Post, Sand Hill och.... Min kurs håller till på Main Post.
Här finns också Jump School, ett sjukhus i samma storlek som St Görans ungefär, lika många bensinmackar som i Skövde och ett litet köpcentrum. Och en hel hög militära förband såklart.
Allt blandat huller om buller. Rent militära installationer med militär mtrl är givetvis inhängnade, men blandningen av civilt och militärt är häftig. Basen är som en liten stad i sig.
Många anställda bor här inne och det finns skolor, dagis och lekplatser.
Jump school förtjänar en liten kommentar. Eller rättere sagt hopptränings faciliteterna. Själva skolan har jag ingen koll på, men som sagt; utbildningsannordningarna!
Ni vet hopptornET (singularis) i Karlsborg, det med linbanorna. Jag tror jag har sett ett femtontal sådana här. Ett gäng stolplador med "gungor" för landningsträning (jmfr hopphallen) och två stora torn som man hissar upp färdigutvecklade kalotter i och släpper hopparen från uppskattningsvis 60-70 m finns också! Häftigt!
Egen flygplats finns så klart och på övnings- och skjutfältet finns flera stora och små landningsbanor.
I övrigt finns skjutbanor, hinderbanor och fysanordningar i mängder. Speciellt "pull-ups bars" finns precis överallt.
Kl sex till halv åtta är PT-hours. Då gäller 15 mph inne på basen. Då är allla MP ute och ger folk böter. Toleransen är noll och intet; 16 mph ger böter säger de. Än så länge har jag klarat mig. Jag har en Jeep Cherokee med manuell växellåda och det går bara att hålla 15mph på tvåan.Får man av obetänksamhet i trean så går det för snabbt...
Hur som helst har jag inte så många bilder från basen än men jag ska lägga upp några så snart jag kan.
lördag 11 augusti 2012
NCO
Lite kort info om det amerikanska NCO systemet, så som jag uppfattat det så här långt. Återkommer förhoppningsvis i ämnet längre fram när jag blir klokare.
Non Commision Officer, NCO. Kategorimässigt tillhör de "Enlisted" personal. Dvs nivåerna benämns "E" nånting, vilket motsvarar våra OR nivåer. (Officerare benämns O, inte OF som hos oss. Så mycket har vi för NATO anpassningen!)
Någon här beskrev arbetsfördelningen mellan officerare och NCO som managers och "runners" i bemärkelsen 'de som får saker att hända'.
Ett exempel ur verkliga livet på arbetsfördelning som kändes annorlunda: i torsdags på fysprovet var alla SGI från vår kurs och de andra två kurserna inklusive kurschefer där som kontrollanter. Dessutom var det två inlånade sergeanter där. De var de som läste upp den standardiserade instruktionen och tog tid, kommenderade start och stopp.
Känslan jag fick var att hade det skett hemma så hade vår kurschef (mj) stått där med klockan och kommenderat. Ev sergeanter hade utfört själva kontrollen tillsammans med övrig närvarande personal oavsett kategori.
Här ger officerare order. Sergeanter kommenderar! Det skall sägas i sammanhanget att officerarna absolut inte tittar på utan deltar i det som görs, men de leder inte verksamheten! De inleder genom att ge order om att nåt skall genomföras och sen deltar de. Föregångsmannaskapets betydelse är ännu mer betonat här än hemma. Kanske var det så här hemma också i den gamla befälsordningens tidevarv, men det var ju långt före min tid även om man börjar bli gubbe med marginal nu, så för mig är tingens ordning här nya.
Sergeantsgraderna kan man också orda lite om. Sergeant är gruppchef, vagnchef. Mastersergeant är plutonsergeant. 1st (first) sergeant finns det en per kompani. Sergeantmajor finns det en per bataljon och Command sergeantmajor en per brigad/regemente.
Eller rättere sagt alla officerare i chefsställning har en tillhörande sergeant i de nivåerna som beskrevs ovan. Om chefen har synpunkter på en soldat eller NCO så tar han det med sin sergeant som i sin tur agerar i NCO-chain-of-command. Det är inte populärt om en officer går direkt till den underlydande synpunkterna berör om det inte är en officer. Om chefen har synpunkter på officerare ger chefen alltid dessa själv. Dvs officer till officer. Därmed inte sagt att inte sergeanter från nivån över inte ger synpunter på yngre officerare om det behövs, även om det alltid sker med tilltalet "sir". Uppför man sig inte så får man sig en resa oavsett vem man är säger mina kursare.
Man tilltalar bataljonens sergeantmajor med samma respekt som bataljonchefen. Inget konstigt i det, för de förtjänar det, men det är lite annorlunda än hur vi tillämpar OR systemet där hemma. Fast det är i och för sig inte så konstigt med tanke på hur nytt det är. Antagligen krävs det ett helt generationsskifte innan systemet blir nåt annat än" NBO med andra grader". Om det nu är den här vägen vi ska vandra. Tyvärr missade jag Jocke Blomgrens föreläsningar om OR systemet i våras på MSS så jag vet inte. Fast jag har känslan att det visst inte han heller än... :-)
Non Commision Officer, NCO. Kategorimässigt tillhör de "Enlisted" personal. Dvs nivåerna benämns "E" nånting, vilket motsvarar våra OR nivåer. (Officerare benämns O, inte OF som hos oss. Så mycket har vi för NATO anpassningen!)
 |
| Armens gradbeteckningar |
Ett exempel ur verkliga livet på arbetsfördelning som kändes annorlunda: i torsdags på fysprovet var alla SGI från vår kurs och de andra två kurserna inklusive kurschefer där som kontrollanter. Dessutom var det två inlånade sergeanter där. De var de som läste upp den standardiserade instruktionen och tog tid, kommenderade start och stopp.
Känslan jag fick var att hade det skett hemma så hade vår kurschef (mj) stått där med klockan och kommenderat. Ev sergeanter hade utfört själva kontrollen tillsammans med övrig närvarande personal oavsett kategori.
Här ger officerare order. Sergeanter kommenderar! Det skall sägas i sammanhanget att officerarna absolut inte tittar på utan deltar i det som görs, men de leder inte verksamheten! De inleder genom att ge order om att nåt skall genomföras och sen deltar de. Föregångsmannaskapets betydelse är ännu mer betonat här än hemma. Kanske var det så här hemma också i den gamla befälsordningens tidevarv, men det var ju långt före min tid även om man börjar bli gubbe med marginal nu, så för mig är tingens ordning här nya.
Sergeantsgraderna kan man också orda lite om. Sergeant är gruppchef, vagnchef. Mastersergeant är plutonsergeant. 1st (first) sergeant finns det en per kompani. Sergeantmajor finns det en per bataljon och Command sergeantmajor en per brigad/regemente.
Eller rättere sagt alla officerare i chefsställning har en tillhörande sergeant i de nivåerna som beskrevs ovan. Om chefen har synpunkter på en soldat eller NCO så tar han det med sin sergeant som i sin tur agerar i NCO-chain-of-command. Det är inte populärt om en officer går direkt till den underlydande synpunkterna berör om det inte är en officer. Om chefen har synpunkter på officerare ger chefen alltid dessa själv. Dvs officer till officer. Därmed inte sagt att inte sergeanter från nivån över inte ger synpunter på yngre officerare om det behövs, även om det alltid sker med tilltalet "sir". Uppför man sig inte så får man sig en resa oavsett vem man är säger mina kursare.
Man tilltalar bataljonens sergeantmajor med samma respekt som bataljonchefen. Inget konstigt i det, för de förtjänar det, men det är lite annorlunda än hur vi tillämpar OR systemet där hemma. Fast det är i och för sig inte så konstigt med tanke på hur nytt det är. Antagligen krävs det ett helt generationsskifte innan systemet blir nåt annat än" NBO med andra grader". Om det nu är den här vägen vi ska vandra. Tyvärr missade jag Jocke Blomgrens föreläsningar om OR systemet i våras på MSS så jag vet inte. Fast jag har känslan att det visst inte han heller än... :-)
torsdag 9 augusti 2012
Stupade kamrater
Överallt i korridorerna här i sitter minnestavlor över fd elever vid skolan som stupat i de senaste två krigen.
Tavlorna sitter i hela huset med ungefär 5 meters mellanrum längs alla korridorväggar. I mitten av centralkorridoren är alla tavlorna användna, men längre ner i den och i sidokorridorerna är de fortfarande tomma. Men de sitter där.... Den kan man fundera lite över.
Man vet att det kommer att komma fler ansikten på de där tavlorna. Det vet vi där hemma också. Vi har förlorat kamrater och vi kommer att göra det igen. Men här är medvetenheten mycket större. Av naturliga skäl. De är ju i krig, visserligen som de håller på att avsluta, men ändå.
Vi hade en mycket intressant diskussion om värden, vilka vi är, vad vi slåss för, vad som motiverar osv sista timmen idag. Den kommer att fortsätta kontinuerligt under kela kursen har vår SGI utlovat. Superintressant. Det är ju det som det handlar om!
Det blir bara lite extra påtagligt når man ser raden av tavlor på väggarna. Precis som det blir när man stannar upp en stund framför minnestavlorna över Johan, Gunnar och de andra kamraterna hemifrån som stupat i rikets tjänst.
Vi hade en mycket intressant diskussion om värden, vilka vi är, vad vi slåss för, vad som motiverar osv sista timmen idag. Den kommer att fortsätta kontinuerligt under kela kursen har vår SGI utlovat. Superintressant. Det är ju det som det handlar om!
Det blir bara lite extra påtagligt når man ser raden av tavlor på väggarna. Precis som det blir när man stannar upp en stund framför minnestavlorna över Johan, Gunnar och de andra kamraterna hemifrån som stupat i rikets tjänst.
tisdag 7 augusti 2012
MTrippelC Day one
Då har det jag egentligen kommit hit för börjat. MCCC; Maneuver Captains Career Course, eller MTrippelC som de oftast uttalar det.
200 förväntansfulla elever samlades i en stor aula och lyssnade på olika genomgångar. Till det yttre var det ungefär som hemma; olika chefer som pratade och hälsade alla välkomna osv.
Först ut var en överstelöjtnant som började att lovorda kursen som den bästa i sin karriär. Sen, och det var här det började skilja sig lite från hemma, övergick han till hot eller konsekvensredogörelse för olika förseelser som DUI (Driving Under Influence), Bar Fights, fusk/ plagiering osv. Detta upptog mer än hälften av hans taltid (ungefär 10 min). Avslutningsvis lovordade han kursens instruktörer i fem minuter.
Näste man på banan var utbildningschefen på skolan (som har det lite pretantiösa namnet Maneuver Center of Exellence); han sa bara snälla och inspirerande saker. Ganska bra talare var han faktiskt. Han avslutade med att lämna över till the Bad One; sin Command Sergeant Major (CSGM; ungefär regementsförvaltare).
CSGMs anförande gick ut på att vi skulle hålla oss i skinnet, inte slarva med klädsel, inte gå och äta eller dricka, hälsa på överordnade osv. Gamal hedeligt militärt puts och studs med andra ord! Tänk att sånt ännu lever i amerikanska armén!
(Ibland känns det som att om man kommer dragande med sånt i en annan armé i den fjällhöga nord så blir man i bästa fall skrattad åt och i sämsta fall avfärdad som idiot för all tid och evighet. Suck.... det kanske var bättre förr i alla fall!?)
En annan intressant detalj i kråksången var att CSGM tillhörde australiensiska armén! Iförd australiensisk uniform och allt. (En av våra SGI är också från Australien)
Efter de olika befattningshavarna ovan så började det riktigt märkliga: recruting briefs !
Diverse människor saluförde sina förband och andra militära skolor. Jag menar; det var dag ett på kursen. Inte ens översiktsschemat för de närmaste 22 veckorna var presenterat och de börjar redan rekrytera folk från kursen! Det var annorlunda. Och helt ointressant för oss utlänningar. Den enda behållningen var väl av rent militärt allmännbildande karaktär.
Så den samlade reflektionen över första dagen är väl att:
1) Maslov-saker inte berördes med ett enda andetag utan den enskilde sköter sånt på egen tid,
2) Militär diciplin avseende utrustningens bärande och personligt uppträdande är inte en utdöende företeelse i US army
3) Högst i rang är alltid The Good Guy, sergeanten är The Bad Guy, och näst högst i rang berör ev obehagligheter.
4) Man menar nog allvar med att försöka bli bättre på att förstå andra kulturer, hittra andra sätt att göra saker på och att förbereda chefer på att alltid göra saker tillsammans med allierade.
(Detta har alla med överstelöjtnants grad eller högre berört varje gång jag hört dem talat sen jag kom hit för sju veckor sen. 24 utländska elever, en utländsk instruktör och en utländsk CSGM understryker väl detta utterligare)
 |
| En av skolhusets aulor |
Först ut var en överstelöjtnant som började att lovorda kursen som den bästa i sin karriär. Sen, och det var här det började skilja sig lite från hemma, övergick han till hot eller konsekvensredogörelse för olika förseelser som DUI (Driving Under Influence), Bar Fights, fusk/ plagiering osv. Detta upptog mer än hälften av hans taltid (ungefär 10 min). Avslutningsvis lovordade han kursens instruktörer i fem minuter.
Näste man på banan var utbildningschefen på skolan (som har det lite pretantiösa namnet Maneuver Center of Exellence); han sa bara snälla och inspirerande saker. Ganska bra talare var han faktiskt. Han avslutade med att lämna över till the Bad One; sin Command Sergeant Major (CSGM; ungefär regementsförvaltare).
CSGMs anförande gick ut på att vi skulle hålla oss i skinnet, inte slarva med klädsel, inte gå och äta eller dricka, hälsa på överordnade osv. Gamal hedeligt militärt puts och studs med andra ord! Tänk att sånt ännu lever i amerikanska armén!
(Ibland känns det som att om man kommer dragande med sånt i en annan armé i den fjällhöga nord så blir man i bästa fall skrattad åt och i sämsta fall avfärdad som idiot för all tid och evighet. Suck.... det kanske var bättre förr i alla fall!?)
En annan intressant detalj i kråksången var att CSGM tillhörde australiensiska armén! Iförd australiensisk uniform och allt. (En av våra SGI är också från Australien)
Efter de olika befattningshavarna ovan så började det riktigt märkliga: recruting briefs !
Diverse människor saluförde sina förband och andra militära skolor. Jag menar; det var dag ett på kursen. Inte ens översiktsschemat för de närmaste 22 veckorna var presenterat och de börjar redan rekrytera folk från kursen! Det var annorlunda. Och helt ointressant för oss utlänningar. Den enda behållningen var väl av rent militärt allmännbildande karaktär.
Så den samlade reflektionen över första dagen är väl att:
1) Maslov-saker inte berördes med ett enda andetag utan den enskilde sköter sånt på egen tid,
2) Militär diciplin avseende utrustningens bärande och personligt uppträdande är inte en utdöende företeelse i US army
3) Högst i rang är alltid The Good Guy, sergeanten är The Bad Guy, och näst högst i rang berör ev obehagligheter.
4) Man menar nog allvar med att försöka bli bättre på att förstå andra kulturer, hittra andra sätt att göra saker på och att förbereda chefer på att alltid göra saker tillsammans med allierade.
(Detta har alla med överstelöjtnants grad eller högre berört varje gång jag hört dem talat sen jag kom hit för sju veckor sen. 24 utländska elever, en utländsk instruktör och en utländsk CSGM understryker väl detta utterligare)
söndag 5 augusti 2012
Field Studies Program part 2
Så. Åter i "hemstaden" Columbus efter en stentuff helg i "fält". Innehållet den här gången var som tidigare; guidade turer på intressanta och ointressanta platser, gratis lunchbuffér, hotellnätter, solsken och bad. Platsen var Savannah. En liten otroligt vacker stad vid Atlantkusten.
Precis som förra gången så var själva organisationen av resan under all kritik. Ms R som håller i det hela är inte riktigt byxad att valla runt knappt hundra officerare. Inte ens grundläggande information som återsamlingsplatser och tider klarar hon av att sprida och/ eller hålla. Med följden att vi oftast satt och väntade i bussen. Folk var riktigt irriterade bitvis. Och med folk menar jag faktiskt mest de andra. Jag är riktigt imponerad av mig själv hur väl jag ändå tog det hela. Det är bara att Le och vinka!
Den enda gången jag lackade ur ordentligt var när vi hade ätit lunch i lördags. Då kom vi inte iväg efteråt för det var några slapp-taskar till officerare från varmare länder som inte betalade sina öl och Redbull. Eller så försökte personalen blåsa oss. Jag vet inte, men det var först två öl och två Redbull. När jag med tydligt visat missnöje ;-) klarade ut att jag betalar det hela så vi kan komma iväg så var det bara två Redbull till det facila priset av totalt 2 dollar och 75 cent som skulle betalas.
Märkligt.
När vi efter lunchäventyret kom tillbaka till hotellet så hade jag och familjen en fantastisk kväll i stan med Sushi, några kalla öl, glass och härlig atmosfär!
 |
| Tybee Island. Närmare 30 grader i vattnet, ett par km sandstrand... |
Den enda gången jag lackade ur ordentligt var när vi hade ätit lunch i lördags. Då kom vi inte iväg efteråt för det var några slapp-taskar till officerare från varmare länder som inte betalade sina öl och Redbull. Eller så försökte personalen blåsa oss. Jag vet inte, men det var först två öl och två Redbull. När jag med tydligt visat missnöje ;-) klarade ut att jag betalar det hela så vi kan komma iväg så var det bara två Redbull till det facila priset av totalt 2 dollar och 75 cent som skulle betalas.
Märkligt.
När vi efter lunchäventyret kom tillbaka till hotellet så hade jag och familjen en fantastisk kväll i stan med Sushi, några kalla öl, glass och härlig atmosfär!
 |
| Kursfoto från avslutningen på IMSO prep Course i torsdags |
torsdag 2 augusti 2012
GraduationIMSO PC 05-12
Idag var sista dagen på preppkursen. Skönt. Det var lite segt på slutet. En av lärarna var sjuk hela veckan och ja... det känns som vi inte riktigt fick ut allt det som var möjligt ur den men, men ... Det är ju skönt med lite slack också.
Annars känns det bra att komma gång med den riktiga kursen snart. Vi börjar på tisdag efter lunch. Idag på avslutningslunchen fick vi träffa våra blivande SGI (Small group instructors); han som leder min klass är en major från pansartrupperna. Verkar seriös och trevlig. Förutom jag så är det en thailändare som är de utländska eleverna i vår grupp.
För närvarande pågår tre MCCC samtidigt. Varje kurs har ungefär 200 elever. Totalt ca 600 alltså. Bara på kaptenskurserna. Och vi på MSS ojjar oss över om vi skall ha 30 eller 45 elever på OF-kursen :-) Förutsättningar och förhållanden är lite annorlunda. Minst sagt.
Annars känns det bra att komma gång med den riktiga kursen snart. Vi börjar på tisdag efter lunch. Idag på avslutningslunchen fick vi träffa våra blivande SGI (Small group instructors); han som leder min klass är en major från pansartrupperna. Verkar seriös och trevlig. Förutom jag så är det en thailändare som är de utländska eleverna i vår grupp.
För närvarande pågår tre MCCC samtidigt. Varje kurs har ungefär 200 elever. Totalt ca 600 alltså. Bara på kaptenskurserna. Och vi på MSS ojjar oss över om vi skall ha 30 eller 45 elever på OF-kursen :-) Förutsättningar och förhållanden är lite annorlunda. Minst sagt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)