Överallt i korridorerna här i sitter minnestavlor över fd elever vid skolan som stupat i de senaste två krigen.
Tavlorna sitter i hela huset med ungefär 5 meters mellanrum längs alla korridorväggar. I mitten av centralkorridoren är alla tavlorna användna, men längre ner i den och i sidokorridorerna är de fortfarande tomma. Men de sitter där.... Den kan man fundera lite över.
Man vet att det kommer att komma fler ansikten på de där tavlorna. Det vet vi där hemma också. Vi har förlorat kamrater och vi kommer att göra det igen. Men här är medvetenheten mycket större. Av naturliga skäl. De är ju i krig, visserligen som de håller på att avsluta, men ändå.
Vi hade en mycket intressant diskussion om värden, vilka vi är, vad vi slåss för, vad som motiverar osv sista timmen idag. Den kommer att fortsätta kontinuerligt under kela kursen har vår SGI utlovat. Superintressant. Det är ju det som det handlar om!
Det blir bara lite extra påtagligt når man ser raden av tavlor på väggarna. Precis som det blir när man stannar upp en stund framför minnestavlorna över Johan, Gunnar och de andra kamraterna hemifrån som stupat i rikets tjänst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar