Intensiv vecka

Nu är vi igång ordentligt med kursen. Det är mycket att göra. Långa dagar i skolan; 05.30 -16 eller 17 tiden varje dag. "Läxa" eller hemstudier om man så vill varje dag, som tar nånstans mellan 1-3 timmar beroende på innehåll och  ambitionsnivå. Därför har jag inte riktigt haft kraft nog att skriva så mycket här i veckan.
Kursen är uppdelad i två faser; en kompanidel om ungefär 20 veckor och en bataljonsdel om lika lång tid. Kompanifasen består av 4 olika applex; olika förbandstyper och olika typer av operationer varje gång. Det sista applexet är den sk "Battle Forge": heldagsexaminationen där man har sex timmar på sig att bryta ner en bataljonsorder och sen förbereda sin ordergivning. Sen genomför man ordergivningen för en annan SGI än sin egen.

Just nu har vi gott om tid och går igenom metoder och ordergivningsformat parallellt med att vi planerar. Vi "spelar" med ett förstärkt airassault kompani mot en försvarsberedd pv-kanonförstärkt och nedgrävd skyttepluton. Ramen är ett divisionsanfall. Fast vi bara gjort en snabbanalys av uppgiften, gett en WarnO och gjort tg bedömning (steg 1 och 2 i IPB) än står det klart att en central del i applexet är en "breach".

Just breaching är man nästan barnsligt förtjusta i här. Breaching såsom i bräsch genom ett hinder; stormhinder, minering eller liknande.Och ska man träna sig att synkornisera förband och funktioner så är det ju ett bra typfall. (Kanske vi borde fundera lite på hemma; är minbrytning nåt som man gör lite sådär hipp-som happ...kan inte minnas att det berörts mer än som en riktlinje, typ, i nån order eller så...)
Här kan man kanske skymta en skillnad i sättet att strida jämfört med hur vi tänker. Vi manövrerar väldigt mycket mer med våra lägre förband än vad man gör här. Kanske beror det i och för sig att i den storsvenska armén så är bataljon numera ett "högre" förband. I våra applex här är det knappt så att brigaderna manövrerar nåt vidare. Snarare är det divisionerna...
Man har en väldigt direkt approach. Finns det en motståndare skall denne slås. Typ.(Därav dessa ständiga breachings) Läser man Field Manuals(FM) är destroying the enemy en väldigt central del i det mesta.

Intressant är den nya amerikanska doktrinen Unified Land Operations som ersätter deras Full Spectrum Operations.
Vi fick en kort genomgång på den härom dagen och en del skillnader belystes. Bla inför man nu Mission Command som ledningsfilosofi/ modell. 
Vad det innebär har man säkert klart för sig på högre nivå, men vad det konkret skulle innebära för förändringar på companinivå är inget som är kommunicerat än som jag förstod.
Den lilla diskussion vi hade om det hela kretsade mest kring initiativets betydelse. Min reflektion av det jag hörde är att man har endel att jobba på innan man får en atmosvär/ anda/ förhållningssätt som stödjer och uppmuntrar initiativ. Åtminstone så som vi känner ordet.
Och förresten hur förhåller sig initiativ till att synkronisera? Det ska jag filosofera vidare på.

Som ni märker har jag lite, men bara lite ;-)  svårt för synkronisera-begreppet. Jag gillar mer vårat samordna... Fast det råder inget som helst tvivel på att de är VÄLDIGT bra på att synkronisera sina stridskrafter här borta...! Det är bara det att enligt min åsikt så är det bara den som har stora resurser som kan tillåta sig att i första hand sträva efter att förverkliga planen istället för att i första hand uppnå avsikter. Därför tror jag inte det är nåt för oss att ta efter. (Säg gärna emot mig om ni har några bra funderingar i ämnet!)