Så såg det nog ut på de flesta håll och kanter av de miner man såg på folk i korridoren och på de kommentarer som hördes. Det här programet genomförs årligen sen ett tag tillbaka, så alla mina kursare hade genomfört det ett antal gånger. De var inte så imponerade.
Vår lärare lyckades dock göra det hela till en gaska bra förmiddag med bra diskusioner.
Bland annat hann vi med att prata om ett annat av amerikanska arméns hetaste frågor sen förra veckan: Green on Blue. Mina tankar gick givetvis till Johan och Gunnar.
Tungt.
Tyvärr är detta en allt vanligare företeelse i Afghanistan nu och i förra veckan beslutade COMISAF(Eller om det var den amerikanska högsta chefen, vet inte) att upphöra med all Joint-patroling. Vad får det för effekt i en COIN operation? Det spontana är väl att man är tillbaka på, om inte ruta noll så i alla fall ruta två av hundra. Typ.
Nåja. Varför har man en självmordsförebyggande dag då? Man har ett problem så klart. Och när kongressen uppmärksammar problem så får nån general frågan vad man gör åt det hela (inte nödvändigtvis varför... Det verkar allt som oftast vara av underordnad betydelse). Generalen går till sin stab, tillsätter en utredning och vips; armén har ett nytt program!
Jag raljerar naturligtvis. Anmärkningsvärt är ointresset att diskutera orsaker, och istället bara the quick-fixes. Min uppfattning är att det gäller hela det amerikanska samhället. Underhåll är oftast lika med kasta och köpa nytt.
Självmorden då? Jo, de är ett problem. Både avseende soldater och anhöriga. 1,2 om dagen. Ungefär 400-450 om året. Det är huvuddelen av en amerikansk bataljon årligen. Vad det gör i procent vet jag inte. Inte heller hur en sådan siffra står sig mot samhället i stort. Men det känns högt.
Min spontana reaktion är att det kanske inte är så konstigt. Det är ett ganska hårt klimat i USA. Även i dess armé. Men av allt vi diskuterade om under den här dagen så rörde inget varför människor tar livet av sig, åtminstone inte djupare än att de naturligtvis hade det jobbigt av en eller annan anledning. Att det skulle kunna finnas strukturella problem av ett eller annat slag berördes inte.
Inte av mig heller. Dels för att det tog ett tag för mig att inse det hela och dels så orkade jag helt enkelt inte. Att ens antyda kollektiva orsaker på ett problem är förenat med en grannlaga arbetsinsats då individens ansvar och rättigheter är totalt oinskränkta i tanken här.
Trotts detta så lägger Army Regulations (AR) motsägelsefullt nog oerhört stora begränsningar på soldater och officerare med våra mått mätt.
Denna inställning kan kanske tolkas in i amerikanska arméns slogan:
Appropå slogans så kan väl den senaste få tjäna som sammanfattande avslutning för den amerikanska approachen på suiside:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar